Få människor har väl undgått att åtminstone någon gång sitta i den här situationen, öga mot öga med en fullkomlig främling som på högst någon timme ska avgöra din framtid, din sysselsättning och inkomst. Avgöra om du duger eller inte.

Nej, det är inte en dejt jag pratar om, även om det, i alla fall i min bok, är en nästan lika skrämmande situation. Det är en dejt upphöjd till tio, minst, en dejt med betydligt högre insatser. En anställningsintervju.

Den här situationen står i fokus i de nio novellerna i Jacob Sundbergs debut Vi hör av oss. Någon ska försöka sälja in sig själv, någon annan ska göra en bedömning om det här är den person de söker. Det handlar om vem vi vill vara och hur vi framställer oss själva, men också om vad som finns där under, bakom livslögner och uppblåsta självbilder och cv:n.

Där är sökande som inte alls vill bli anställda och sökande som tror sig helt överlägsna också den som intervjuar. Det är chefer med alltför stor tilltro till personlighetstester, med alltför stort bekräftelsebehov, chefer som kanske inte ens är chefer med möjlighet att anställa, utan har en helt annan agenda.

Ibland hamnar läsarens sympatier hos den arbetssökande och ibland hos den intervjuande. Situationerna är skruvade, novellerna ofta roliga och skarpögda sådär så man vrider sig lite. Humorn ligger inte sällan i att man som läsare ser hur den skrytsamt toleranta chefen i själva verket är djupt fördomsfull, eller att en annan chef inte alls är så tagen av den arbetssökandes stora charm och kompetens som den sökande uppfattar det.

Det är kvickt och habilt skrivet, men lämnar inte särskilt mycket åt fantasin. Här finns något avslutat över berättelserna, som gör att de genast faller ut minnet när jag inte har dem framför mig. Underhåller för stunden gör de absolut, men jag hade nog gissat att ett ämne som ställer det moderna samhället så på sin spets också skulle dröja sig kvar på något sätt.