När jag läser Naiv Super kan jag höra Erlend Loes melankoliska röst högt i mitt huvud. Den är lite släpande, ja nästan trög. Boken är skriven i jag-form och huvudpersonen beskriver sin trista tillvaro som är så tragisk att man bara kan skratta.

Men bokens jag är inte trist. Han är mest som alla andra, så supervanlig att igenkännelsefaktorn är stor för vem som än läser den. Jag tror att alla någon gång känt som den 25-åriga grabben i Naiv Super. Inte heller boken är trög. Jag slukas av den och släpper den inte förrän den är slut, även om jag allra helst vill spara njutningen som läsningen av varje enskild blad ger mig. Vissa kapitel läser jag om och om igen.

Han har tappat livslusten. En förlust i krocket mot storebrorsan på 25-årsdagen blir droppen som fick bägaren att rinna över. Han hoppar av sina universitetsstudier och låser in sig i broderns lägenhet när denne åker till USA, eller kanske var det Afrika. Drömmarna har han dock kvar. Han söker perspektiv, en käresta och svaret på vad tid egentligen är. Han har också en massa prylar kvar. Flera klockor, en bra vän, en dålig vän samt en nyfunnen kamrat i femåringen Burre. Han har även en nyinköpt röd boll och en bultbräda som hjälper honom att få utlopp för de känslor som han faktiskt har. Hans tillvaro är till synes ganska händelselös, men det är något magiskt som gömmer sig mellan raderna, under ordern och över våra huvuden. Det går inte riktigt att säga vad.

Naiv Super är en bok som får mig att ifrågasätta den allmänna lättjan som många av oss känner. Vi behöver inte jaga händelser och spänningar. Livet behöver inte vara så svart-vitt som vi så ofta gör det till. Naiv Super lugnar både den stressade karriärkvinnan och den deppiga killen med 25-års kris.

Varför ska man börja leva, man ska ju ändå dö? Det finns många anledningar till det! Erlend Loe får mig att förstå. Utan att egentligen skriva något nytt, stort eller omtumlande så blir jag lugn av Erlend Loes ord. När jag lägger boken åt sidan känner jag mig till freds, som en trygg larv i en silkeskokong.

Naiv Super är boken som jag köper till min ledsna kompis, till min galna kamrat, till min oroliga lillasyster. Det här är en bok för alla. Hur naivt det nu än låter. Det är den första bok av Erlend Loe som kom ut på marknaden och den som gav honom sitt stora genomslag. Efter att ha läst den kommer du förstå varför, det gjorde i alla fall jag.

Lite av bokens tjusning försvinner dock i den svenska översättningen. Jag rekommenderar det norska originalet. Allra bäst gör sig dock Naiv Super när Erlend Loe själv läser. Talboken finns på de flesta lite större bibliotek. Ett kapitel om dagen är ett utmärkt sätt att koppla av i tider då livet känns lite svårt.