Jag ville egentligen skriva om Doppler, Erlend Loes senaste roman, för jag hörde ett utdrag på radio som fick mig att stanna till i köket och tycka att det var så bra. En röst som talade till mig direkt men nu fick jag inte tag på boken så snabbt. Därför skriver jag som tröst om en annan bok av samme författare. Jag har lovat läsa honom för två år sedan hans ungerska översättare var min lärare, och hon sa att jag skulle läsa honom och nu har jag läst en kort novell eller saga!

Maria & José är en genial bagatell. En kärlekshistoria av det ovanligare slaget. Den har en knorr. Den vill jag inte berätta här, det tycker jag är att förstöra för läsaren. Det är en bilderbok för vuxna. Illustrationerna breddar boken lite men det är ändå historien om Maria som jobbar på det multinationella företaget som är huvudsaken.

Det är prosan, den lakoniska outsmyckade prosan med ett intelligent flin bakom varje ord som är grejen. Jag tycker att jag är ett pucko som lovade läsa Loe för två år sedan och inte infriade löftet tidigare.

Denna magiska realism, om man får använda en sliten term, det konstiga sägs med sådan självklarhet så en köper det som sannolikt. Det är kreativt och inspirerande.

Vad ska jag säga? Nu har jag nästan skrivit lika långt som boken jag läst är kort. Hatten av för Loe. Nu är jag ännu ivrigare efter Doppler.