Magnus Florins nya bok Ränderna beskriver en process som löper från en verklighet till en annan. Exakt vad förvandlingen inbegriper är inte helt enkelt att svara på, varken för läsaren eller för den ”Magnus Florin” som utgör verkets subjekt. Klart är i alla fall att moderns död utgör katalysatorn. Här föds också den besatthet av […][...]

De föddes samtidigt i Sodom som barn till en kossa och en dödgrävare, efter två timmars förlossningsarbete som starkt underlättades av pilsner. Därefter dök de upp mellan de fuktiga och sällan tvättade lakanen i föräldrarsängen, och saknade nästan omedelbart den varma livmodersomfamningen. De njöt av de kontinuerliga njurutsöndringarna, den obegränsade friheten från naveln fröjdade dem […][...]

När man börjar läsa Ormar och piercing har man vissa för romanen ofördelaktiga fakta: 1. Hitomi Kanehara var inte mer än nitton år när hon skrev den. 2. Den sålde en miljon exemplar och gjorde nittonåringen rik. 3. Den belönades med det prestigefyllda Akutagawapriset, tidigare tilldelat författare som Kenzaburo Oe och Ryu Murakami. Men tyvärr […][...]

Gaza 1987. Tiden för den första intifadan, alla medier, såväl tidningar som teve, kontrolleras av den israeliska ockupationsmakten. Sådan är situationen när graffitin plötsligt börjar spridas i remsan – Gazas grå fasader får tjäna som forum för information, kommunikation och motstånd. Mia Gröndahl, som under flera år fotat graffitin i Gaza och nu sammanställt boken […][...]

Det låter osannolikt, men i morse träffade jag konstnären och poeten Öyvind Fahlström, död sedan 1976. Jag höll på att sätta flingorna i halsen när jag hörde tre distinkta dunkar bakom mig. Jag vred på huvudet och såg en utmärglad skugga på balkongen som frenetiskt ryckte i den låsta dörren. Chockad, darrig på handen, sträckte […][...]

Det är något bedrägligt över V. S. Naipauls skarpa iakttagelseförmåga och precisa formuleringskonst. I hans senaste bok på svenska, essäsamlingen En författares krets, porträtterar han författare som befunnit sig i hans närhet, men också andra i tid och rum avlägsna som Gandhi och Flaubert. Ofta är iakttagelserna psykologiskt skarpsynta, alltid eleganta (så eleganta att han […][...]

Att vara i fysisk kamp med annan människa. Att bli slagen, eller angripen på annat sätt. Det vanliga slappa dagdrömmandet avbryts, och man finner sig plötsligt materialiserad i en situation. Jag blir torr i munnen. Koncentrerad, för jag är inte full. Det är en varm dag. En påträngande fysisk upplevelse, en annan människas spända kropp […][...]

Vad är det med hästar? Något särskilt. Majestät och oskuld. Jag tänker på den store engelska 1700-talskonstnären George Stubbs och hans hästmålningar. De är ofta helt fria ifrån människor, som att de inte hade någon plats i hästarnas fulländade formvärld. En slags romantiskt ordlös värdighet omger dessa nyklassicistiska hästar. I den romantiskt sublima tavlan Häst […][...]

Sjön är en äventyrlig, pikareskbesläktad liten roman. En sjömansskröna. I korthet: den unge Harry känner sig allierad i den fosterfamilj han växer upp i. Han bestämmer sig för att ge sig ut på sjön. Äventyr följer med pirater, kärlekar och öde öar. Detta säger emellertid väldigt lite om Sjön. Egentligen är det ingen äventyrshistoria, i […][...]

Vilka konstnärer har genom historien stått för det mest nyskapande måleriet? Tja, bland andra Rafael, Michelangelo, Tizian, Veláquez, Poussin, Constable, Monet, Matisse och Jackson Pollock. I alla fall om man ska tro Gunnar Larsson, konstnär och lärare på Konstfack. Nej, det är verkligen ingen kanonrevolution han genomför. Snarare är Nyskapande måleri. En essä om måleriets […][...]