En krets av adliga personer har en klubb i en liten rysk stad. Man spelar whist och utbringar skålar för den ryske bonden. Det är 1860-tal och tsaren har nyligen fattat beslutet att befria de livegna från sina månghundraåriga fjättror. Men i praktiken lever många av underklassens fattigaste kvar på godsen i samma beroendeställning som […][...]

Samhället för 200 år sedan har sina likheter med vår tid. Det slår mig när jag läser Gösta Arvidssons bok om Lars Johan Hierta. Är möjligen Aftonbladets grundare lite bortglömd i vår tid? Det är i så fall orättvist. Adelsmannen Lars Johan Hierta kämpade inte bara för tryck- och pressfrihet, utan också för bättre representation […][...]

Kristdemokraternas riksting avslutades i söndags. Dagens Nyheter intervjuar den mångårige partiledaren Alf Svensson. Han uttrycker en oro för att respekten för politiken urholkas. Allt fler fastnar i sociala medier, hävdar han: ”De förstår inte riktigt hur angeläget det är att stå upp för människovärdet och demokratin och de värden som hör västerlandet till”, säger Alf […][...]

I den tredje delen av Hoppets tid har den nazityska ockupationen av Belgien blivit vardag. Det folkliga motståndet tilltar i styrka. Människor gömmer efterlysta och judar, de smugglar mat till svältande och hjälper störtade piloter att ta sig tillbaka över Engelska kanalen. Tysk repression intensifieras också. Motståndsrörelsens hjältar försvinner en efter en. Rykten berättar om […][...]

En person städar det inre i en jättelik industriugn. Han arbetar med ett handhållet, mekaniserat brytjärn som får varenda fiber i kroppen att vibrera. Dammet letar sig in överallt, skyddskläderna till trots. Den krävande arbetsmiljön skulle knäcka vem som helst, men berättaren är extatisk. Genom masker och vita plastiska overallvävnader. Ja. In i ögonen. I […][...]

Nattavaara är en by nordost om Jokkmokk. Nattavaara är också första delen i en trilogi om en nära framtid i Nordmark, en fiktiv nation i den del av Sverige som ligger norr om polcirkeln. Världsordningen, så som vi känner den, har gått under. I just Sverige har förutsättningarna för överlevnad av allt att döma varit […][...]

Det har gått tio år sedan massmordet på Utøya och bombdetonationen i Oslos regeringskvarter. Terrordåden var chockartade och outhärdliga för i princip alla. Därför var också förklaringsmodellen ”en ensam galning” välkommen. Många av oss kunde inte – ville inte – ta in att vårt samhälle och vår tids idéer kunde alstra ett sådant groteskt våld. […][...]

Varenda jul numera uppstår märkliga bråk. Kanske har ett bryggeri tagit fram en dryck som de kallar ”vintermust”. Någon kommun låter en mörkhyad person vara Lucia. Disney har klippt bort rasistiska stereotyper ur tomteverkstadens leksaksparad. Somliga blir väldigt arga. De får utlopp för sin ilska i sociala medier, insändarspalter och Ring P1, kanske även vid […][...]

I år är det 90 år sedan skotten föll i Ådalen. Fem personer dödades och flera skadades då militären öppnade eld mot demonstrerande arbetare. Ådalen -31 blev en milstolpe i arbetarrörelsens historia. Alla har vi väl någon gång hört att det är segraren som skriver historien. Roger Johansson visar att det är så. I det […][...]

Nästan dagligen kommer nyheter om skjutningar. Alltför ofta är det med dödlig utgång. En yngling hittad död i ett skogsbryn, en annan i ett källarförråd. För 20-30 år sedan inträffade det typiska dödliga våldet i missbrukarmiljöer, med kniv eller trubbiga tillhyggen. Traditionell press var måttligt intresserad, det blev på sin höjd en notis. Numera utövas […][...]