Pornografin äter oss. Antipornografin spottar ut oss. Ingen av dem älskar oss. Carl-Michael Edenborg, idéhistoriker, författare och förläggare, ställer i Det parapornografiska manifestet dessa båda – pornografin och antipornografin – inte emot varandra, utan bredvid varandra för att påvisa att de delar samma gemensamma utgångspunkt. Där pornografin vill klä av människan och strävar efter att […][...]

Gabrielle Wittkops debutroman Nekrofilen kom ut första gången 1972. På svenska gavs den ut 2004. Själv läser jag Nekrofilen först 2012 – på andra försöket. Första gången jag slår upp boken befinner jag mig i helt fel sinnestämning för att kunna ta emot den. Inledningens beskrivning av en liten flickas hårlösa bleka venusberg, och huvudpersonens […][...]

Ni vet hur man i alla de där matlagningsprogrammen på teve, som vi numera närmast drunknar i, ständigt upprepar mantrat ‘man äter lika mycket med ögat’? Ibland, som när man får fyra fantastiskt snygga noveller i sin hand, tänker jag att detsamma gäller för böcker. Ett snyggt formgivet omslag kan höja läsupplevelsen rejält. Novellix junifyra […][...]

Filter är en ambitiös tidning. De vill erbjuda långa och välunderbyggda reportage i new journalism-stil och 50000 tecken, som i de flesta magasin skulle anses vara alldeles för långt, är i Filter ingen ovanlighet alls. Snarare eftersträvansvärt. Filter har funnits i fyra år, och i den här boken har man sammanställt de bästa personporträtten ur […][...]

Little Bee befinner sig i romanens inledning inlåst på en flyktingförläggning i England. Hon är i tonåren, hon är ensam och hon bär med sig minnen av fruktansvärda upplevelser från hemlandet Nigeria. På förläggningen har hon under de två år hon väntat på det beslut som aldrig kommer via tidningar och annan media, lärt sig […][...]

Fillus de anima. Själabarn. Så kallas de barn som blivit till två gånger, av en kvinnas fattigdom och en annan kvinnas ofruktsamhet. Maria Listru var barn av en sådan andra födsel, en sen frukt av Bonaria Urrais själ. Det är de inledande orden i Michela Murgias roman Själamakerskan. Boken utspelar sig på Sardinien på 1950-talet […][...]

När jag tänker på den sammanlagda bloggvärlden därute, och sedan på att texterna i Bodil Malmstens loggbok Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag är en sammanställning av hennes blogginlägg, måste jag ännu en gång vidga min syn på vad ett blogginlägg är och kan vara. I en värld där information och påståenden […][...]

Regina Lunds senaste diktsamling får mig att fundera över varför jag läser poesi. Över vad som kan, och kanske måste, berättas och gestaltas i poetisk form, och hur jag som läsare vill att poesi ska påverka mig. Laserstrålar är personlig på ett sätt som gör att jag förstår dikterna som skrivna direkt utifrån Lunds eget […][...]

Tom är en vanlig kille. Inget konstigt alls. Alla Toms vänner är superhjältar. Det är inte heller konstigt. Tom älskar Perfektionisten, en kvinna vars önskan att ha allt perfekt ordnat tillåter henne att åstadkomma perfekta scenarion och perfekt struktur i tillvaron genom sin blotta tankekraft. Men deras historia tillsammans är allt annat än perfekt. På […][...]

För ett drygt år sedan utökades vår vokabulär och med det vårt sätt att prata om och förstå delar av världen. Folket i Egypten reste sig tillsammans och krävde jämlikhet, frihet och social rättvisa, och stora delar av världen stod överraskade vid sidan och hejade på. Tahir-torget, eller Befrielsetorget, och Den arabiska våren är numer […][...]