Tjocka stickade tröjor. Sveper in mig i halsduken och på med osynlighetsluvan. Solen skiner och vinden viner kring mina öron. Vrid luvan, osynlig. Tassar omkring, ser sånt jag vill se. Nyfiken. Ser sånt inte andra ser. Det intresserar mig. De små sakerna. Öppnar mina ögon. Öppna dina ögon. Vrider tillbaka den toppiga luvan. Jag är […][...]

–Snälla Lisa, kan inte du berätta en spökhistoria? Snälla. Vi lovar att vi inte ska bli rädda.– Barnen på kollo ville alltid höra historier, läskiga historier. Viljan att bli skrämd var stor, men att vara rädda var absolut inget de önskade. Som ledare försökte jag alltid att berätta något lagom läskigt, något som även de […][...]

Visst är det konstigt att vi varje jul samlas framför tv:n klockan tre. Att Kalle Anka är vår kanske starkaste jultradition. Jag vet många familjer som struntar i tomten och den traditionella julmaten. Det är inte så viktigt, men Kalle, nä, aldrig livet, det kan man inte strunta i. Förra julen kände jag att de […][...]

Kommer du ihåg hur det var i högstadiet? När pressen från vännerna är så stor att man inte vet vad som egentligen är rätt och fel. Åldern och hormonerna gör att man vill vara som alla andra, man vill vara som de vackraste människorna i tidningarna. Samtidigt finns det en kraft som drar som säger […][...]

Jag läste första boken, Mannen och pojken. Jag gillade den, för den var rak och ärlig. Inget trams. Men inte heller något djupare. Att läsa uppföljaren Mannen och hustrun kändes roligt och på väg hem till min ö slog jag upp bokens pärmar. Boken var precis som den första, ärlig och rak och den inleds […][...]

En del skulle säga att jag är för gammal. Att skämten inte är avsedda för mig. Bajs är bara roligt när man är liten. Jag är en vuxen kvinna så det är väl inte så konstigt att jag inte är stormförtjust i Dr Mugg med rätt att fisa. Hur kan det då komma sig att […][...]

I den här härliga boken finns alla sagor, alla rim, alla små berättelser och alla fantastiska figurer. Den vilda bebisen, prickig som en tupp. Lilla Anna i sin randiga klänning. Här finns min gamla favorit Max och allas vår Alfons, Pippi-sången och Nicke Nyfiken. När man är som gladast och nästan som mest nöjd, då […][...]

När jag läser en bok skriven av Astrid Lindgren kan jag alltid höra hennes röst i huvudet. Jag hör hur hon berättar historien om Lillebror som mest av allt i hela världen önskar sig en hundvalp. Jag hör hur hon formar orden och låter meningarna få små lustiga knorrar och finurligheter. Så som Astrid kan, […][...]

Jag läste en gång en bok om Rut och Knut. Den handlade om när de skulle gräva ut. Två små söta barnarkeologer och rim. Boken gjorde mig arg. Jag recenserade den här och öste galla över att man gjort en söt bok, riktad till barn och så innehåller den fel. Faktafel. Nu var det ju […][...]

Ellens blombok är en sockersöt liten karamell, fylld med gulliga blommor och ulliga videkissar. Barn med blåbärsmössor och blomblad i håret, smultron på trådar och valparna matas med hallon. Det är så underbart mysigt att titta på bilderna, de är som vykort, från Elsa Beskows skola. Man hamnar i en annan värld och det är […][...]