Det är lite motvilligt som jag recenserar Olivia Skoglunds Nästan i mål – en komisk transition. Jag har i ärlighetens namn ovanligt lite att säga om boken. Nästan i mål skildrar Oliva Skoglunds transerfarenhet, och berättas som anekdoter medan hon sitter hos psykologen på könsidentitetsutredningsteamet. Vi får följa hur hon kommer ut för sin bästis, […][...]

Balladen om sångfåglar och ormar är den efterlängtade senaste boken i Hunger Games-världen. 12 år har gått sedan den första boken i Hunger Games-trilogin släpptes (är det bara jag som känner mig ruskigt gammal nu?) och rodde hem titeln som Dystopiernas Dystopi. I alla fall bland ungdomsböcker – när det gäller vuxenromaner sitter Atwoods Tjänarinnans […][...]

Ibland råkar man på en författardebut som är så osannolikt begåvad, så redan hemma i sin stil, att man måste kolla att det verkligen rör sig om en debut. Det är inte ”lovande”, det är nästintill fulländat. Det har bara hänt mig ett fåtal gånger, och den senaste gången var Angie Thomas The hate U […][...]

Ett mystiskt försvinnande, en prestigefylld internatskola, ett hemligt elitsällskap, och ständiga jämförelser med Donna Tarrts Den hemliga historien? Självklart drogs jag till den här boken. Men liksom Den hemliga historien gav mig för höga förväntningar på universitetslivet, så gav den mig även lite för höga förväntningar på Det slutna sällskapet. Charlie Calloway är en vansinnigt […][...]

Kanske borde jag börja med att säga att det är möjligt att min recension är orättvist hård eftersom jag hade höga förväntningar på boken. Om jag bara hade plockat upp den utan att omslaget basunerade ut ”2019 års stora thriller-hype”, eller utan att ha läst entusiastiska läsarreaktioner på internet, hade min dom kanske varit mildare. […][...]

Vackra unga döda är den andra delen i serien Mitfordmorden, och är precis som sin föregångare en riktig mysdeckare. Mitfordsystrarnas barnsköterska Louisa Cannon är tillbaka som huvudperson, och att se den brittiska överklassen på 1920-talet genom hennes ögon fortsätter att fungera väldigt bra. En ganska betydande detalj har dock ändrats: där Asthall Manor var Louisas […][...]

En främling i mitt hus vill gärna vara en av de där böckerna som på ytan är en sak, men i själva verket är en annan. En bok där man får en välpolerad och fläckfri yta presenterad i början, men där man senare hittar sprickor så djupa att de leder en in i mardrömslika och […][...]

Jag är svag för allt som har med Harry Potter att göra. Det innebär att jag har läst hela bokserien minst femtio gånger (alltså bokstavligt talat), sett filmerna ett tjugotal gånger, spenderat timmar och dagar med att dissekera detaljer i berättelsen, köpt prylar, klätt ut mig till karaktärer, och skrivit fanfiction. Självklart har jag även […][...]

Jag är en person som inte frivilligt tittar på skräckfilmer eller läser alltför läskiga böcker. Jag gillar inte att vara rädd, jag gillar inte att bli äcklad, och om syftet med en film eller en bok är att sätta skräck i mig så hoppar jag hellre över den. Därför förvånade jag mig själv lite med […][...]

Jag slår igen boken, stirrar på den en stund, och tar ett djupt andetag innan jag säger: ”Det där var intensivt”. ”Jag märker det”, svarar min fru. Jag vet inte i vilken utsträckning jag egentligen riktade mig till henne, eller om jag bara behövde få säga något om min upplevelse efter att ha varit uppslukad […][...]