Allt började på min egen bokrelease för romanen Tiden går så långsamt när man tittar på den. Jag hade hyrt in ett band att sjunga med och Johan spelade bas. Kort därefter hojtade han om att han inte fått med sig en bok hem och vi tog en fika för att åtgärda. Johan berättade att […][...]

Jag ska inte linda in det: det här kan vara något av det bästa jag någonsin läst. Varje mening känns som noga avvägd poesi och trots detta är språket lättillgängligt och historien framåtdrivande. Även i dåtidspartierna. Dessutom hittar jag få om ens någon transportsträcka. Varje ord känns som vägt på guldvåg, varje stavelse har ett […][...]

Jag vet faktiskt inte riktigt vad det är Marika King håller på med. Vad är det som gör att jag fastnar? Språket flyter, historien är intressant, ja. Men det är något mer också, något med hennes sätt att gestalta olika miljöer så att man känner igen sig oavsett om man varit där eller inte. Kanske […][...]

Det krävs en skicklighet att få ihop alla dessa vändningar författaren Kristin Emilsson bjuder oss på. Jag har en stor kärlek för snabbt tempo och historier som känns otroliga men möjliga och det får vi verkligen här. Huvudkaraktären Amanda Berger lever ett tryggt och tillrättalagt liv tillsammans med sin man och deras två tonårsdöttrar i […][...]

Jag är normalt sett inte alls svag för sanna historier. Tycker snarare att begreppet ”based on a true story” är lite urvattnat. Men som mamma varande mitt i småbarnsåren är det stört omöjligt att värja sig mot den här beskrivningen: Under loppet av nio månader slogs mitt liv i spillror. Alla våra tre barn diagnostiserades […][...]

Jag älskade Manne Fagerlinds debutroman, Berg har inga rötter. Först för omslaget, senare för storyn, till slut för språket. Jag är otroligt glad över att Mina drömmars land går i precis samma anda. Historien är helt annorlunda, givetvis, men språket och känslan för gestaltning är kvar. Och omslaget är om möjligt ännu snyggare. Vi får […][...]