Det krävs en skicklighet att få ihop alla dessa vändningar författaren Kristin Emilsson bjuder oss på. Jag har en stor kärlek för snabbt tempo och historier som känns otroliga men möjliga och det får vi verkligen här.

Huvudkaraktären Amanda Berger lever ett tryggt och tillrättalagt liv tillsammans med sin man och deras två tonårsdöttrar i en Stockholmsförort där ytan är allt, och där det är viktigare att vara lyckad än lycklig. När hon blir uppsagd från sitt jobb håller hon det hemligt för sin omgivning och börjar istället trassla in sig i lögner. Lögnerna växer och snart finner sig Amanda leva ett fullskaligt dubbelliv. På helgerna är hon den ansvarsfulla tvåbarnsmodern i villan i Bromma. I veckorna är hon den ensamstående ”flygvärdinnan” i innerstan, som jobbar extra i en second hand-butik, får nya vänner och skaffar sig en yngre älskare. Allt rullar på och Amanda trivs med sin nya tillvaro, ända tills den dag hon upptäcker att hon inte är den enda som ljuger.

Och detta är kanske bara hälften av allt som händer. Det borde inte gå att få ihop men det gör det. Och på ett bra språk dessutom även om jag kan störas av meningar med putslustigheter av typen ”Det smittade av sig som kräksjukan hos en grupp treåringar”. Och ibland känns mycket väldigt fördomsfullt. Som kontrasterna mellan Kungsholmen och Bromma, åldersrynkekrisen vid snart fyllda 40, ungdomars liv och leverne. Och så. Men ofta är detta ju ett bra sätt att gestalta, Amanda ser ju världen på det här viset. Hon utgår liksom från att alla lesbiska med svart hår är EMO. Att Stureplan är bratsens moderskepp. (Just den formuleringen gillade jag mycket). Historiens snabbhet och den många gånger exakta dialogen gör att allt fungerar. Författaren har språket och sätter till och med ut kommatecken på fantastiska ställen. Jag tar omedelbart till mig Amanda och vill veta hur det går för henne. Och för alla hennes nya vänner. Och barnen. Den enda jag inte riktigt får grepp om är Amandas man, Erik, men det kan mycket väl vara medvetet. Jag önskar en uppföljare ur hans öga.