Jag tycker att bland det bästa som sagts om Äldreomsorgen i Övre Kågedalen är att man plötsligt får känslan av att den handlar om något helt annat. Att bakom de osande vidrigheterna och bortanför det skållande träskbadet till läsning så finns något … ja, annat. Detta stora ”andra” bildas där i den fullkomliga grotesken, stilsäker […][...]

Efterordet menar att detta är en milstolpe i svensk seriehistoria, en bok som var före sin tid. Och ja, det är smått ofattbart att den kom 1974. När seriekonsten inte ansågs vara mer än en löjlig lättsamhet, helt frånskild "god konst", och i seriösaste fall fick fungera som ett verktyg för vänsterrörelsen att nå ut […][...]

Titeln Fallen menar inte någon som fallit, inte heller fallen som i rättsfallen, utan Niagarafallen, dit man åker för smekmånad, självmord eller för att utmana ödet och gå på lina över den brusande avgrunden. Med vattenfallen som en mytisk, förtrollande referenspunkt löper Joyce Carol Oates familjedrama från 1950 till slutet av 70-talet på knappt 500 […][...]

Huvudpersonen heter Gunnar. Han vaknar upp i ett hotellrum, naken och drogad, bredvid honom ligger en död kvinna. Han blir fotograferad tillsammans med kroppen, och därmed går startskottet för en deckarhistoria kombinerad med våld, sex och allmänna groteskerier. Den härva Gunnar försatts i är ganska klassisk: någon vill honom illa och han måste ta reda […][...]

Det är svårt att peka ut vad det är som gör Max Anderssons serier så mästerliga, men det kan ha att göra med att Arla-haren kommer och skjuter dig om du inte dricker mjölk varje dag. Eller så är det därför att alla stygga barn får slava i jultomtens leksaksgruvor, eller att teven får gå […][...]

En bok om herrgårdsspöken låter intressant. Man tänker sig den klassiska kusligheten uppblandad med mer undersökande delar som granskar rimlighet och trovärdighet, som grundligt utreder bakgrunden till vissa spökhistorier medan andra kanske inte låter sig förklaras och lämnar det där härliga mystiska skimret efter sig. Och enligt inledningen är detta Peter Ullgrens uppdrag, han ska […][...]

Bengt af Klintberg har en scenpersonlighet som passar bra till ämnet. Det är seminarium på Göteborgs bokmässa och han sitter där ensam framför publiken, karismatiskt sansad, tillbakalutad och korrekt samtidigt som han ibland gnider händerna och smilar som det anstår en engagerad berättare. Han balanserar där, mellan att vara forskare och sagofarbror, mellan att utreda […][...]

När en roman är tillräckligt framgångsrik överförs den ibland till andra medier, gärna till film, och numera oftare och oftare till serier. Att så skulle ske med Mikael Niemis roman Populärmusik från Vittula förvånar inte, för den har goda förutsättningar. Den fick bra kritik på tidningarnas kultursidor och vann Augustpriset år 2000, samtidigt som den […][...]

Spelbolaget Ladbrokes ger den syrienlibanesiske poeten Adonis (Ali Ahmad Said) lägst odds i frågan om vinnare av året Nobelpris i litteratur. Med en trea i odds föregår han sydkoreanske Ko Un och Tomas Tranströmer, båda med sjuor i odds. På fjärde plats ligger Joyce Carol Oates, som följs av ytterligare tio kandidater. Adonis toppade även […][...]

Vad härligt att läsa en klassisk hjälteroman. Zorro är väl sen tidigare mest känd i Sverige från en film med Antonio Banderas i huvudrollen och tv-serien som visades på den tiden då Kanal 5 hette TV5 Nordic. Sedan Johnston McCulley skrev romanen The Curse of Capistrano 1919 och skapade Zorro, har figuren ideligen agerat i […][...]