Jag är ensam i ett hus på landet, mina grannar heter vildsvin och dovhjort. Och nyss så gick strömmen när jag skulle värma en grej i ugnen. En propp hade löst ut i ett proppskåp några hundra meter bort. Tokigt. Grejen är att jag fyller 35 år snart. Som många andra fyller, eller har fyllt […][...]

Jag lever i ett lugnt land på tillbakagång, där den sociala rörligheten är begränsad. Jag är född i en borgerlig familj i sextonde arrondissementet och har blivit en borgerlig bohem i det tionde. Limonov däremot har varit ligist i Ukraina, idol i den sovjetiska undergroundrörelsen, först hemlös, sedan betjänt åt en miljardär på Manhattan, […][...]

Min sommar på landet gav mig tid att läsa. Bortsett då från andra krav, en krävande installation av en robotgräsklippare och kriget mot örnbräken, tuvor och tistlarna – det roboten inte klarar, naturens skitväxter. Nässlor och ja så vidare … Men har även fjantat omkring och kikat på fåglar. Korpen som närmsta granne och fiskgjusarna […][...]

Finlandssvensk poesi har haft stor betydelse för svensk modernism. En omvälvande litterär fågelvind från öst i Sverige, en språkets islossning – svenska modernismens primus motor. Och lite sånt. Både Gunnar Ekelöf och Karin Boye betraktade Edith Södergran som avgörande mentorgestalt – tillsammans med andra viktiga ordkonstnärer som Gunnar Björling och Elmer Diktonius. Sverige och Finland […][...]

Så här i debatten kring SD-politikern Margareta Larssons uttalande om hennes vilja att döma en konstnär till fängelse för målningar på en skola, när hon dessutom företräder ett parti som lovordat Ungerns nationalistiska och rasistiska styrning av kulturen – så vill jag betona att detta är en bokstavligt menad politisk vilja. Förankrad i partiet. Som […][...]

”Den här diktsamlingen tillägnas inte en enda jävel” Skoj. Adam Lundvalls debut är skriven i rannsakande klagan – inspirerad av elegin. Författaren fyller tjugotre i år, pluggar latin på Uppsala Universitet. En klagan. Lo Håkanssons illustrationer skapar en öppen dörr, konstaterar jag och börjar läsa. Men vad händer? En varm känsla av adolescensens charmerande destruktivitet […][...]

Låt oss bortse från tro en stund, Marcus Birros tro. Om den kan jag ingenting. Författarskapet, poesin, språket – konstnären – har jag bättre koll på. Att jag inte får ihop diktaren med krönikorna i Expressen eller hans koppling till katolicismen – betyder inte att jag kräver förklaring. Det vore ju dumt. Jag får inte […][...]

För att uppmärksamma att webbforumet poeter.se fyller tio år, så gav Tolvnittion Förlag ut en 650 sidors antologi med utvalda alster från sidan. I bokstavsordning bidrar varje poet med en dikt och allt blir väldigt likt forumet – förvirrande för de som inte har en ingång, inloggning. Men ett vackert initiativ, och inspirerande. Boken väger […][...]

Ett långt liv. Lennart Sjögren är över åttio, ett liv som tar sig form och synliggörs i en episk dikt om Noa. Språket även djupt åldrat – som om diktningen tar inspiration från uråldriga epos, men med anslag av poetens djupt egensinniga modernism. Och Sjögren gör som vanligt. Gestaltar sig fri och söker i frihet […][...]

Myndighetslyrik? I litet format. Pamflettform? Vad jag förväntade och värnade mig starkt emot – släppte ganska fort i Charlotte Qvandts diktning till ett oväntat perspektivskifte. Inte alls så uppenbart motsägelsefullt som vi inbillas tro. Poetiska uttryck njuter där det finns skrivande människor. Även på Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, givetvis taget ur sammanhang och syfte och moraliska […][...]