På en semesteranläggning utanför Kapstaden, Jumping Monkey Hill, sitter en grupp författare från skilda afrikanska länder och låter sig granskas av det brittiska värdparet. De är ju bara så intresserade av afrikansk kultur – och reflekterar inte ens över att de stenhårt väljer ut vad av det workshop-deltagarna producerar som får räknas som verkligt afrikanskt. […][...]

Spin-off:er, re-writes, prequels och sequels – fenomenet är nog ändå äldre än de amerikanska popkulturbegreppen. Det här med originalitet och betydelsen av den enskilde författaren lär ju vara ett ganska modernt påfund. Många är de som menar att vi berättat i stort sett samma historier sedan mänsklighetens begynnelse, att varje sagofigur har sin motsvarighet i […][...]

När Maurice Sendak med barnboksklassikern Till vildingarnas land skapade den vilde Max och de kanske ännu vildare vildingarna gjorde han det på tretton meningar och en handfull bilder. Det lämnar ju en del frågor obesvarade. Till exempel de fyra som dyker upp på baksidan till Dave Eggers roman Vildingarna: Vem är Max? Vad är en […][...]

Jag gillade aldrig Maurice Sendaks redan då klassikerförklarade Till vildingarna land som barn, vad jag minns. Jag har en vagt obehaglig känsla av det dova, det irrationella och läskiga. Jag var möjligen ett lite ängsligt, för att inte säga mesigt barn. Men jag tyckte mycket om filmatiseringen som kom häromåret. Inte bara för att smart […][...]

Nej, jag vet. Det är Emelie som skriver om Cirkeln idag. Jag ska bara läsa den ändå, men när jag gjort det är det liksom svårt att hålla tyst om det. Det är en sådan där läsupplevelse som bubblar över, som för mig tillbaka till det där som kallas slukaråldern och får mig att alldeles […][...]

I valet i höstas angav väljare till både höger och vänster skolan som en av de viktigaste och mest avgörande frågorna. Skolan tycks ständigt på dagordningen. Det är dokusåpor och internationella mätningar och ständiga, åtminstone mediala, kriser. Betygssystemet görs om, gymnasieskolan görs om, lärarutbildningen görs om och det är svårt att inte hitta någon som […][...]

Bästa Sverige heter Sven Wernströms nya bok, med underrubriken ”Vad vi alla bör veta för att återerövra den svenska välfärden – bland annat”. Och det är kanske det där ”bland annat” man bör ta fast på. Lite avigt känns det nämligen när Wernström, som i Bästa Sverige totat ihop en bok bestående av recensioner, inleder […][...]

25 år efter sin död tycks Olof Palme fortfarande ha förmågan att ta fram det bästa – och det sämsta – i människor. I Lasermannen – en berättelse om Sverige berör Gellert Tamas hur högerextrema kretsar inom polisen firade när Palme mördades. Det är bland de otäckaste bilder jag vet. Hur överväldigande måste inte hatet […][...]

Det låter ju som en konspirationsteori. Bokslut Reinfeldt är upplagd lite som en kurs i hur man bäst konspirerar mot välfärdssamhället, hur man, samtidigt som man säger sig värna om välfärden, snabbt och effektivt undergräver den. Hur man stylar om från riksdagsledamot och författare till Det sovande folket, där välfärdsstaten beskrivs som en sjukdom som […][...]

I helgen håller socialdemokraterna sin extrakongress för att välja en ny partiledare som av allt att döma redan är vald. Det kan mycket väl bli ett fullkomligt menlöst spektakel. Det skulle kunna bli vändpunkten där oppositionen formerar sig och förnyar sig eller hittar tillbaka till sig själva. Eller med andra ord: är det en Branting-mustasch […][...]