Svarta böcker tycks vara en seg trend. Först kom Kommunismens svarta bok, så Mediernas svarta bok, Kolonialismens svarta bok, Storföretagens svarta bok, Integrationens svarta bok, Kvinnornas svarta bok (fast jag tror inte att den handlar om kvinnors brott mot mänskligheten), Judehatets svarta bok och nu alltså Högerns svarta bok. Om nu den första var eller […][...]

En sak som slår en – och som naturligtvis borde vara fullkomligt självklar – när man läser till exempel Steve Sem-Sandbergs Augustprisvinnande De fattiga i Lodz är vilka mängder av olika människor som trängdes ihop i de judiska gettona eller i förintelselägren. Olika klasser med olika kulturer, olika språk och från olika länder. Självklart, men […][...]

Lena Sundströms Saker jag inte förstår och personer jag inte gillar kom ut första gången 2005. Har man missat en bok om aktuell svensk politik från 2005 så har man väl helt enkelt missat den, tänker jag först. Alltså, 2005, i svensk politik. Det känns ju faktiskt som hundra år sedan, nästan. Men så är […][...]

Politik blir mindre och mindre viktigt. Det är en ganska allmänt spridd bild. Förklaringarna anges ofta med vaga begrepp som globaliseringen, saker som framstår som naturkrafter och inte går att göra så mycket åt. Det är inte helt sant. För varje val som hålls i Sverige skulle man kunna lista hur de valda församlingarna fått […][...]

Solanas på 8:e mars? Society for Cutting Up Men? Är inte det att leva upp till den där bilden av den bittra, manshatande rödstrumpan? En bekant som arbetar på en institution med genusförtecken berättade häromdagen att kring den 8:e mars, eller så fort de har en annons ute, då är det bara att bita ihop […][...]

Livet i det här samhället är – i bästa fall – skittråkigt, och ingen aspekt av det är över huvud taget relevant för kvinnor. För civiliserade, ansvarstagande, spänningssökande kvinnor återstår bara att störta regeringen, eliminera det ekonomiska systemet, införa total automatisering, och förstöra det manliga könet. Valerie Solanas – innan hon blev föremål för Sara […][...]

En sådan kontrasternas man, läser jag gång på gång i recensionerna av Klas Gustafsons biografi över Gösta Ekman. ”Snubblande och grubblande.” Rolig och allvarlig. Folklig och smal. Politiskt engagerad, framgångsrik och tvivlande. Någonstans i början av Gösta Ekman. Farbrorn som inte vill va’ stor har titelpersonen blivit professor i scenisk gestaltning vid teaterhögskolan och undervisar […][...]

Varje år dödas enligt International Press Institute omkring hundra journalister världen över på grund av sitt arbete. Bland de mest namnkunniga finns den ryska journalisten Anna Politkovskaja, vars skarpa journalistik har funnits tillgänglig på svenska i närmare ett decennium – senast aktuell med artikelsamlingen Sanningen – inget annat som kom ut i höstas. För fyra […][...]

Turen har kommit till den tredje av nystartade Aspekt förlags tre första romaner. Samtida tjeckisk litteratur alltså, och återigen bär vägen till Prag. Prag i Michal Ajvaz En annan stad liknar dock inte mycket annat. Hans mättat surrealistiska stad har en mörk tvilling som uppenbaras för huvudpersonen sedan han råkat stöta på en bok med […][...]

Utbildning diskuteras ofta i termer av skolplikten, av tuffare tag, prov och betyg, polishämtning av motvilliga elever och böter till motvilliga föräldrar. Som historielärare – med betoning på båda leden i ordet – måste jag tycka att det är lite tragiskt. En sådan oerhört fantastisk, historiskt och globalt i det närmaste unik rättighet som utbildning […][...]