Krönika

Appendix den 8:e mars

Solanas på 8:e mars? Society for Cutting Up Men? Är inte det att leva upp till den där bilden av den bittra, manshatande rödstrumpan?

En bekant som arbetar på en institution med genusförtecken berättade häromdagen att kring den 8:e mars, eller så fort de har en annons ute, då är det bara att bita ihop och bereda sig på att agera slagpåse för allsköns missnöje och frustration. Då känner sig ett antal personer manade att höra av sig och vädra sina åsikter om bristen på en mansdag, om förtrycket av männen, om känslan av skuldbeläggande eller helt enkelt allmän besvikelse över liv och relationer.

Män som hatar kvinnor och kvinnor som hatar män. Ska det vara så? Är det så?

Jag har aldrig vad jag kan påminna mig önskat mig ett annat kön. Ingen penisavund vad jag kan minnas (även om de är ganska fascinerande). Sorry, Freud. Det finns definitivt situationer där jag önskat mig större fysiskt styrka eller mer välvuxet självförtroende (för att inte säga en lojal pitbull och en taser som Veronica Mars har. Back-up är för övrigt världens bästa hundnamn). Men att vara man, med alla de förväntningarna på initiativkraft i alla lägen, på snävt inordnande i någon sorts läskig omklädningsrumsmentalitet, som nästan alla avskyr men nästan alla upprätthåller? Tack, men nej tack.

Ändå finns det förstås strukturella fördelar med att vara just man – eller snarare med att inte vara kvinna. Att kunna förvänta sig att tjäna bara två tredjedelar av en genomsnittlig manslön, till exempel, eller att statistiskt sätt åka på två tredjedelar av allt obetalt hemarbete. Det faktum att möjligheten att någon ska vilja gifta sig med en minskar – återigen, statistisk sett – i takt med att man som kvinna skaffar längre utbildning (eftersom män generellt sett föredrar kvinnor med lägre utbildning än dem själva) är också ganska deprimerande.

Sådant är manssamhället och sådant gör mig förbannad.

Män i sig gör mig däremot påfallande ofta påfallande glad.

Egentligen borde man kanske inte generalisera individer på det sättet alls. Jag menar, jag har aldrig riktigt förstås hur folk kan komma med kategoriska påståenden som att de älskar djur eller barn. Alla djur? Vartenda barn? Man borde åtminstone ha vett att skilja på kategori och individ. Själv är jag svag för katter liksom som princip, och mer skeptisk till hundar. Det förändrar förstås inte det faktum att jag mött individuella katter och hundar som jag uppskattar respektive ogillar. Barn är ett roligt och intressant koncept, men enskilda barn kan fortfarande vara pissjobbiga eller hur coola som helst.

På samma sätt uppskattar jag män som kategori – på det där larvigt lyriska heterosexuella sättet, klyschigt nog – men är förbannad över manssamhället och alla traditioner och skit som står i vägen för att vi ska kunna utvecklas bäst vi vill som individer och på lika villkor. Enskilda män (och kvinnor för den delen) vill jag gärna tro att jag bemöter just som individer. Det känns faktiskt ganska svårt att se dem som något annat.

När det kommer till konkreta individer och konkreta relationer är ju kategorier som män och kvinnor ganska trubbiga instrument. Kön, de könsroller vi uppfostras in i av alla upptänkliga institutioner som föräldrar, vänner, skola, lagkamrater, lagstiftning, media, och så vidare, påverkar oss. Liksom klass, etnicitet, generation och massor av andra etiketter, fördomar och förväntningar vi har runt omkring oss och på oss själva.

Det finns saker att vara förbannad på, saker att vilja förändra. Och så finns det människor som man kan vara glad för.

Borde inte allt det här vara ganska självklart egentligen? Nå, då är det väl precis dit jag vill komma.

Ella Andrén

Publicerad: 2011-03-08 13:00 / Uppdaterad: 2011-03-09 09:21

Kategori: Krönika

4 kommentarer

Håller verkligen med, dessutom finns det redan en mansdag, den 19 november. Läs mer här: http://www.international-mens-day.com/Home.php

Eva Björnberg Redaktionen 2011-03-09 22:16
 

[...] Detta är ett barns sätt att utöva makt och kontroll – få er att tro ni gör något fel.  Återigen, inte mot män i sig, det vore bisarrt. Men Manligheten. Är den inte egentligen ett av våra [...]

Aktivarum Oregistrerad 2011-06-30 16:53
 

[...] citat kommer från Ella Andréns recension av Solanas på dagens bok. Om namnet är bekant så är det för att det var hon som uttryckte [...]

 

[...] klasser, mot ytlighet och karriärism och samhället i allmänhet och inte minst mot Manligheten.Återigen, inte mot män i sig, det vore bisarrt. Men Manligheten. Är den inte egentligen ett av våra [...]

 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?