Länge hade jag en föreställning om att det där med attityder kring sex och sexuell identitet i stort sett gick framåt. Att vi stadigt blev mer avslappnade, mer liberala, mer toleranta inför hur andra människor valde att leva sina liv. Jag hängde i lite större städer, i någon sorts kulturkretsar, på universitetsorter, och jag liksom […][...]

Jag brukar alltid hävda att författare ska hållas på replängds avstånd och det är säkert något sorts självförsvar sedan jag började läsa litteraturvetenskap och upplevde att somliga lärare gärna avfärdade andras tolkningar med vad författaren själv ansåg sig ha skrivit. Hade man trots en takt av fem-sex romaner i veckan lyckats bilda sig tillstymmelsen av […][...]

Det finns en uppenbart komisk dimension i den sorts nationalmonument Vilhelm Moberg och hans romanserie Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige blivit. Vid Chisagosjön i Minnesota kan man bese ”Nya Dufvemåla”, dricka öl och lyssna på dansband under Karl Oskar-dagarna. I debatten om nutida invandring gör samtliga sidor återkommande försök att slå varandra […][...]

Jag är med på en lektion i svenska som andraspråk. Det snöar ute. Vi pratar om vad ”det” egentligen står för i meningen ”Det snöar.” och om de vuxna elevernas olika modersmål har någon motsvarighet. Snöar det över huvud taget där de kommer ifrån? ”Om du ringer din mamma och berättar att det snöar”, frågar […][...]

Tove har ett glassigt jobb på en reklambyrå i Göteborg. Det är bara lite för mycket att göra. När hon rent bokstavligen tror sig få en hjärtattack över att datorn inte fungerar ger hon efter för makens påtryckningar, säger upp sig, blir frilansare och flyttar till Varberg. Nu ska de ta det lite lugnare. Gå […][...]

I sista delen av Suzanne Collins Hungerspelstrilogi är Panem, det framtida nordamerikanska riket som styrs från den rika huvudstaden på den fattigare omgivningens bekostnad, skakat i grunden. För andra gången har deltagarna i Hungerspelen, symbolen för huvudstadens makt över de förtryckta distrikten, överlistat spelledarna. Mer än någon annan har Katniss Everdeen blivit symbolen för regimens […][...]

Mängder av upplagor, omslag prydda av rekommendationer av författare som Stephen King och Stephenie Meyer och naturligtvis redan en filmatisering i faggorna. Suzanne Collins Hungerspelstrilogi har i snabb takt erövrat världen, och på svenska finns lämpligt nog alla tre delarna i pocket lagom till sommarlovet. Hungerspelen utspelar sig i ett dystopiskt framtida nordamerikanskt rike vid […][...]

Det finns en fantastiskt rolig och oroväckande scen i Christina Herrströms Glappet – eller, ja, det finns ganska många, men den jag tänker på är förstås den där tonårskillen Odin sitter hos skolsyster och säger att han blivit våldtagen. Hon är oerhört försiktig och förstående – ända tills hon inser att det ska ha varit […][...]

För ett par år sedan kom Caroline Malmberg Willfox självbiografiska bok Våldtagen – men jag är fanimej inget offer. Jag har inte läst den – och Andrea, som recenserade den här, tyckte väldigt mycket om den – men jag hade svårt att skaka av mig en viss irritation över titeln. När blev det så jävla […][...]

En sak gör mig illa berörd i Märta Tikkanens roman om den ensamstående tvåbarnsmamman och bibliotekarien Tova Randers som går på dansrestaurang på eftermiddagen på sin 40-årsdag och tar ett glas likör. Mer illa berörd, det vill säga, än den brutala våldtäkt som hon utsätts för av mannen hon följer med hem från restaurangen. Det […][...]