Martin Kellermans seriefigur Rocky som över bostadsannonserna dagdrömmer om att stövla in och utrymma lägenheter som nazisterna i Schindler’s List. Nikanor Teratologens nazihyllande huvudpersoner i Äldreomsorgen i Övre Kågedalen. Dan Parks affischkonst som liknar Auschwitz vid Disneyland, Quentin Tarantinos omskrivning av historien i Inglorious Basterds eller webbsidor som samlar bilder på katter som liknar Hitler. […][...]

En stor del av julhelgerna spenderade jag med en rejäl förkylning, en bunt Mad Men-boxar och Ronny Ambjörnssons tegelstensbiografi över Ellen Key. Häromdagen såg jag filmen Beasts of the Southern Wild – och på något sätt känns det självklart att de här olika texterna ska läsas tillsammans. Sexåriga Hushpuppys tillvaro i Louisanas utkanter skulle kunna […][...]

Trångboddhet, smuts, stora barnkullar och inga preventivmedel. 1950-talets East End verkar på många sätt avlägset. Det är en tid när ruinerna från andra världskrigets bombningar fortfarande stod kvar i de fattiga statsdelarna, när graviditeterna avlöste varandra och man fortfarande ”blev med barn” snarare än ”skaffade” dem. För nyutexaminerade barnmorskan Jenny Lee blir mötet med slummen […][...]

Kanske är det Strindbergs fel (vars nidbild bitit sig fast). Kanske det att hon klassats som särartsfeminist (även om det framstår som till viss del en förenkling). Ellen Key har inte åldrats lika väl som sina skönlitterära kollegor, och kanske är det nu en gång så, att debatt och kritik står sig sämre än romaner, […][...]

Som den där förälskelsen man aldrig fick ihop det med, så har de socialdemokratiska väljarnas förhållande till Margot Wallström beskrivits. Det som står en fritt att romantisera, eftersom man aldrig prövat det, aldrig haft en vardag med det. ”The road less traveled by”. Den presumtiva partiledaren som skulle rädda partiet, men aldrig blev partiledare. Hon […][...]

Nio dramatiska möten. Fadern, en ung skådespelerska, en hyresvärdinna, Siri von Essen, Hjalmar Branting, en prostituerad, snickare Eriksson från Röda rummet, Carl Larsson och Verner von Heidenstam. Och så Strindberg, förstås. Ständigt denne Strindberg. Henning Mankell har sedan 1990-talet då och då satt samman små pjäser om August Strindbergs liv. Broderat ur verkliga möten i […][...]

Strindberg måste återerövras, tas tillbaka från etablissemanget. Finkulturstämpeln gör honom tandlös, och det finns liksom en konspiration bakom det: Ty det är en accepterad sanning att Strindberg först var radikal (åttiotalet), sedan mystiker och reaktionär (Inferno och Blå böcker), därefter åter radikal (Strindbergsfejd). Det är felsyn. Men den är inte tillfällig. Den är styrd och […][...]

Det är en bra titel på en ungdomsbok, ”Något måste hända nu”. En slags otålig förväntan, väntan, oro. Vad är det som kan hända? Borde hända? Kommer att hända? Det ligger mycket liksom oförlöst genom Anna Lindbergs roman om 15-åriga Kim och hennes bästa kompis Ulrik. Hela omgivningen har något oförlöst över sig, småstaden med […][...]

Den här hösten känns det som om var och varannan debatt handlat om censur. Det har varit Tintin i Kongo, kulturministern och tårtan, Lilla hjärtat, Kalle Anka på julafton och pepparkaksgubbar till höger och vänster. Det är intressanta debatter inte minst därför att de tillskriver kulturen en tyngd den annars sällan ges (vi pratar trots […][...]

Sju kassettband; sidorna numrerade från ett till tretton. Sju kassettband från en flicka som tagit livet av sig. Tretton skäl till varför hon gjorde det. En dag står ett paket framför Clay Jensens dörr när han kommer hem från skolan. I det ligger de sju kassettbanden som visar sig innehålla Hannah Bakers röst, en flicka […][...]