Livet suger. Lösningen: Sov i ett år, se hur livet är när du vaknar. Det är inte som att vår namnlösa berätterska har så mycket att förlora, tänker hon. När man är ung, vit, modellsnygg och rik (arv efter döda föräldrar som aldrig brydde sig) i New York år 2000 kommer man undan med mycket. […][...]

I takt med att mainstreampartierna verkar få allt svårare att lyfta fram några faktiska idéer (se recensionen av George Monbiot här intill), och alternativen bara når framgång genom att gräva upp vidrigheter från historiens skräphög, samtidigt som en alltmer digitaliserad och individualistisk befolkning driver politiska kampanjer via Facebook, Twitter och på gatorna, blir det en […][...]

”Bring back the neolibs! I’m sorry! I didn’t fucken MEAN to pray for anarchy!” kommenterade rapduon Sleaford Mods post-Brexitvärlden i fjol. Det verkar vara en osäker värld vi hamnat i, där de båda de ledande ideologierna som drivit västvärlden sedan 1945 verkar ha kollapsat; neoliberalismen till den nakna sälj-allt-feodalism som sociala medier kallar ”late capitalism”, […][...]

2018 är det 200 år sedan en 18-årig Mary Shelley uppfann science fiction-genren när hon släppte Frankenstein. (Anonymt, eftersom ingen skulle ta den på allvar annars.) En galen vetenskapsman pusslade ihop en Varelse av likdelar, gav den liv, och sedan dess har monstret och dess skapare vandrat runt i populärkulturen, bytt roller och sympati med […][...]

Han har talang, Lobo. Ge honom ett dragspel och fem minuter och han kan sjunga en visa som får tiden att stanna. I första hand har han kanske talang att överleva. Artisteriet var ju inte hans val, hans far satte bälgaspelet i handen på honom och kastade ut honom på gatan, spela eller svält. Så […][...]

The Most Dangerous Book försöker sig på något stort, och lyckas anmärkningsvärt väl. Den vill berätta om hur James Joyce kom att skriva Ulysses och hans kamp för att få den publicerad trots både litterära och lagliga motsättningar, men också använda det som en lins för att se hur viktorianska moraliteter och censurlagar tvingades lämna […][...]

Första gången jag läste Dubliners (på originaaalspråk, förstås) var kort efter att jag läst Ulysses för första gången. Jag var i tjugoårsåldern och älskade Ulysses av de anledningar man gör i den åldern; den var experimentell, den var banbrytande, den var (speciellt på originaaalspråk) långa stycken rent ut sagt obegriplig, så den måste vara genialisk. […][...]

Patti Smiths två memoarer, Just Kids och M Train, är båda bland det bästa jag läst i genren. Jag kan lyssna på (eller läsa, då) Patti Smith tala om livet och skapandet och kärleken och musiken och litteraturen och att egentligen bara själv vara en beundrare av andra i timtal. Men samtidigt har jag undrat […][...]

Varför cyklar inte Gaby på sin nya cykel? Därför att när man är rikemansson till en vit fransos och en svart afrikanska, och någon i grannskapet i Burundis huvudstad snor ens cykel, då kommer fars tjänstefolk fanimig se till att cykeln tas tillbaka. Även om det innebär att rycka den ur handen på ett barn […][...]

När rollspelen slog igenom på 80-talet var det Drakar & Demoner som fick alla rubrikerna, men det var ju Mutant som verkligen satte fart på fantasin. Inte bara för att det ju utspelade sig i någon sorts framtida Sverige, utan också för att det (åtminstone i första versionen) var helt jävla galet. I Drakar & […][...]