I bokens anda börjar vi med ett original och anpassar. ”Det är en allmänt erkänd sanning att en ogift man zombie som äger en stor förmögenhet hjärnor måste vara i behov av en hustru mer hjärnor.” Mer än många berömda inledningsrader slår den här fast ett antal av romanens viktiga teman. Det handlar om pengar […][...]

Vänta nu, säger ni. Har inte den fått ett par uppföljare redan? Jovisst har den det; sen Bram Stoker skrev om den bitske greven 1897 har det kommit böcker, pjäser, filmer, TV-serier… om jag säger att det finns tusentals verk där han dyker upp är det antagligen ingen överdrift. Skillnaden med Dracula: The Un-Dead är […][...]

En åldrande författare, vars namn av en ren slump låter ganska likt ”Paul Auster”, råkar kort efter sin frus död ut för en bilolycka. Halvt invalidiserad ligger han nu sömnlös på sin dotters soffa i Vermont och hittar på historier för att ha något att göra. I samma hus sover hans frånskilda dotter och hans […][...]

Anteckningar är samtidigt hundratals och ingen bok. 222 möjliga idéer för historier som i många fall aldrig blev nedskrivna. Några genomtänkta, andra till synes nedkastade i hast, kanske i de första vakna sekunderna innan skräckvisionerna från drömmen hinner blekna. Absolut inte noveller, knappt ens sammanfattningar, ofta inte mer än en enda mening eller enstaka stödord. […][...]

14 kilometer. Så långt är det mellan Marocko och Spanien, Europa och Afrika, kristendom och islam, rikedom och fattigdom. För att jämföra, det är alltså ungefär avståndet från Botkyrka till Riksdagshuset, men ändå är skillnaden så mycket… OK, kanske inte det bästa exemplet. Det är inte långt, i alla fall. I Tanger sitter Azel och […][...]

När jag recenserade Su Tongs Binu och den stora muren för några veckor sen frågade jag varför man egentligen ska bry sig om att berätta historier – och kanske underförstått, varför man ska bry sig om att läsa historier om livsöden som väl egentligen inte är något man riskerar att hamna i personligen. Och Mahasweta […][...]

För ett par veckor sedan var jag i London och såg Hamlet. Det var en riktigt bra uppsättning – ännu en lätt omtolkning, som plockade upp pjäsen till ett ospecificerat 1900-tal och tog fasta både på humorn (de stoppade rentav in referenser till Rosencrantz & Guildenstern Are Dead) och möjligheten att Hamlet verkligen är spritt […][...]

Se på unge Frank Wheeler, äkta man, tvåbarnsfar och snart 30. Han jobbar i sin trädgård på Revolutionary Road ute i förorten i Connecticut. Han bryter upp stora stenar på bakgården och släpar runt dem till framsidan där han försöker stenlägga gången ner till garageuppfarten. Det är hårt arbete, svetten rinner i hans ögon, barnen […][...]

En soldat kommer hem. Kriget han slogs i förlorades av alla. Landet han slogs för finns inte längre. Familjen han slogs för har gått vidare utan honom. Nu bor han i ett garage, utfattig och försupen, och letar efter något att skylla på. Kriget var Afghanistan, soldaten heter Stupak, och landet var Sovjetunionen och är […][...]

Varför berätta (om) en historia, egentligen? Canongates mytserie, där moderna romanförfattare bjuds in att berätta om gamla sagor, myter och legender, har hittills hållit sig till övervägande del i östra Medelhavet, och med något enstaka undantag – Viktor Pelevins The Helmet of Horror – har resultatet varit ganska meh. Su Tong, i väst mest känd […][...]