Historia, precis som livet, avgörs i de stora ögonblicken, av stora personer. Eller små personer i stora roller. Vanligen män. Ledare som går över is, som förklarar krig, som inger hopp, som blir skjutna. Inte minst i USA, där ju hela idén om framgång bygger på människans förmåga att resa sig över mängden och göra […][...]

Jodå, jag har varit där. Flimriga kopierade VHS-band med censurerade slut, söndervikta pocketböcker och serietidningar, mytomspunna titlar som ingen faktiskt lyckats få tag på men alla vet är det värsta som någonsin gjort… det fanns en mystik i skräckfilmer på 80-talet, även efter att de värsta videovåldsdiskussionerna lagt sig, innan internet och DVD-import och Piratebay […][...]

Stackars den generation som måste hitta ett sätt att förfasa föräldrar som växt upp med Motörhead, sades det en gång. Vad ska de stackarna göra i skräckfilmen? Inte nog med att genren någon gång i början på 90-talet (åtminstone i USA) spårade ur i att antingen bli den ena fantasilösa barntillåtna Jag vet vad du […][...]

Varje bra skräckhistoria sägs börja med ”Vore det inte kul om…” Vore det inte kul om någon murade in sin rival i källaren, vore det inte kul om det där motellet drevs av en galning med moderskomplex, vore det inte kul om det bodde en tolvårig vampyr i Blackeberg? Där börjar de; problemet är om […][...]

Han talar som han skriver, Mircea Cărtărescu – i metaforer. Innan hans samtal med Aris Fioretos hunnit gå en kvart har Mirceas dagböcker varit, i tur och ordning, en hud som håller ihop honom och skyddar hans inre organ utan att han behöver tänka på det (och som måste ömsas regelbundet för att inte stelna), […][...]

öppnar man ett getingbo har man ansvar för getingarna och Murakami verkar nästan fega ur och tveka att gå på djupet. Säger “verkar”, eftersom detta som sagt inte är den kompletta romanen, och det finns mängder av krokar att hänga upp vändningar på, gott om teman att spela motmelodier på. Om Murakami vill kan volym […][...]

Det påstår sig vara Mircea Cărtărescus självbiografi. Han föddes 1956, samma år som sovjetiska tanks rullade in i Ungern, växte upp i Ceaușescus Rumänien med allt vad det innebär, där han beslutar sig för att börja skriva Mircea Cărtărescus självbiografi där han föds 1956, samma år som… Det är tre volymer, med undertitlarna Vänster vinge, […][...]

Mellan 1933 och 1945 – och varken förr eller senare – förvandlades hela tyska folket till blodtörstiga (men enormt effektiva) galningar som, av inget särskilt skäl, började hata judar, kommunister, zigenare och homosexuella och avrättade dem i miljontal. Allt tack vare en ensam galning, Adolf Hitler. Det är så fullkomligt bisarrt, så helt och hållet […][...]

Man blir lite vaksam av att läsa Umberto Eco. Paranoid, rentav. Man börjar ana konspirationsteoretiker bakom varje buske. Karln har skapat en konspiration runt konspirationer, och en som är omöjlig att inte tro på eftersom den ju är sann. Det är, möjligen, en av årets viktigaste böcker. Och det konstiga är att från något perspektiv […][...]

I somras flyttade jag från en liten lägenhet till en något mindre liten lägenhet. En av tankarna bakom det var att jag äntligen skulle få plats för alla böcker. Bah! Humbug. Den enkla sanningen är att det är omöjligt att få plats för alla böcker. Ingen har ännu, såvitt jag vet, studerat detta i den […][...]