Sjutton noveller, på ett par till fyra fem sidor, består samlingen Labyrinten av. Ann-Sofi Carlsson skriver drivet och i varje novell kastas man in i ett helt nytt livsuniversum. Jag läser långsamt för att ta till mig intrigerna som ibland kan sägas samtala med varandra. Förhållandevis många handlar om en “hon” eller en “han” som […][...]

Det finns barndomar och barndomar. I litteraturen finns de överallt. Klassiska teman är frånvarande fäder och onda mödrar. Eller onda fäder och medberoende mödrar. Det speciella med Leonora Christina Skovs autofiktiva roman Den som lever stilla är att föräldrarna verkar ha ingått en pakt. Enad front. Två vuxna mot ett barn som är beroende av […][...]

Boken SuomiFinland II. Sista striden är fortsättningen på SuomiFinland I (2016). Den förra boken läste jag med stor behållning. Den var tunn men alert och vass. Jag brukar läsa Jörn Donner med ett visst intresse för det finns ingen annan skrivande kulturpersonlighet med hans erfarenhet, egocentriskhet, bredd och vidd i Finland. Hans erfarenheter och kunskaper […][...]

Min lilla gröna av Julia Degerth är en liten, fräsch bok om en mera klimatsmart vardag. Texterna bygger på Degerths blogg ”Grön i Åbo”. Boken är skönt grön till färgen och de flesta foton är Julia Degerths egna (om inte annat anges). Degerth skriver om enkla val och tips i vardagen såsom att använda kollektivtrafik, […][...]

Nora eller Brinn Oslo brinn (2018) av Johanna Frid är en autofiktiv roman som handlar om Johanna, Emil och Nora. Allt skildras ur Johannas perspektiv och vi får följa hur hon blir allt mer besatt av sin danska pojkvän Emils exflickvän Nora i Oslo. Johanna stalkar Nora via hennes instagram- och Fb-konton och hon börjar […][...]

En vuxen dotter pratar med sin pappa om hans liv och familjehistoria. Här bearbetas Finlands många krig och människor som kommit i kläm under tidernas gång. Fattigdom och nöd. Här handlar det om släktingar i många led och i flera länder. Om resor, återvändande och nya hemorter och tillbakablickar. Pappan har hamnat på barnhem i […][...]

Liselott Lindvall, eller Lissu som hon kallas av sina närmaste, skickas iväg som 8-åring från Helsingfors till Småland. Hon sätts på ett tåg med en lapp om halsen, mamma går iväg på ett ärende och Liselott ser henne inte på nytt förrän om fem år när kriget är slut. Här i bokens inledande scen ges […][...]

George Eliot är en ny bekantskap för mig. Jag har stött på namnet många gånger men faktiskt aldrig läst. Namnet är en pseudonym för Mary Ann Evans och som tidens sed bjöd på 1800-talet publicerade kvinnor sig helst under ett mansnamn. Romanens titel Silas Marner är namnet på en vävare som kommer till den lilla […][...]

Simone de Beauvoir befinner sig i Rom när telefonsamtalet kommer om att hennes mor hamnat på sjukhus. Hon har fallit i sin lägenhet i Paris, legat länge på golvet innan hon lyckats få tag i telefonen och ringa på hjälp. Detta scenario har många upplevt och ännu flera går omkring och väntar ofrivilligt på ett […][...]

Huvudpersonen Moa på några och tjugo i romanen Jag ska egentligen inte prata om det här jobbar på ett underbemannat vårdhem i Stockholmstrakten. Moa skriver och drömmer fortfarande om teater och böcker. Under tiden jobbar hon för brödfödan. En kvinnodominerad arbetsplats med stress och press och stort ansvar över liv och död bland allehanda ”klienter”: […][...]