Jag känner igen mig. Från första stund känner jag igen det vemodiga i att ens by på landet avfolkas eller i alla fall inte mer bebos av alla de som bodde där och gav mig saft när jag var liten. I min by har det flyttat in nya människor så husen står ju inte tomma, […][...]

Deckare är en speciell genre så till vida att boken måste innehålla minst ett brott. Jag är för blödig som person för klara av att läsa om bestialiska brott noggrant beskrivna in på minsta slamsa, men samtidigt vill jag inte vara utan spänningen. Att lösa själva mordgåtan är en utmaning. Det gör att P D […][...]

Att gå på högstadiet skall per definition vara en pina. Jag är den enda i min bekantskapskrets som inte ser den tiden av mitt liv som totalt traumatisk. Antingen beror det på att jag varit känslomässigt bedövad under dessa år eller att jag är en av få som inte råkade ut för gängbildningar, millitanta elever […][...]

Det är svårt med sagor. Svårt att bedöma dem som vuxen men också svårt att inte se på dem efter kriterier satta av ens egna sagoupplevelser som barn. Jag har kommit fram till att det inte går. Sagor måste kännas i maggropen. Gör de inte det har de heller inga kvalitéer som just sagor. I […][...]

Vem är Gud för dig och vad är Gud? Tycker du och personen brevid dig lika eller går era föreställningar i sär? Görel Byström Janarv har träffat nittionio människor och dessa har berättat om vad som är Gud och gudomligt för dem. Med Byström själv blir det hundra människors tankar om Gud som presenteras. Någon […][...]

Det verkar vara så lätt att slippa ifrån sin bakgrund. Det är bara att packa och resa, sedan finns allt bakom en. Dock har det förflutna en outgrundlig förmåga att hinna i kapp. Eduard arbetar som genforskare i San Fransisco. Han är tysk men har bott länge i USA. Det är där han lever sitt […][...]

Det är lite kyligt på vinden men så har hösten kommit till den småländska landsbygden. I Båraryd ser allt ut som det alltid har gjort tycker Lasse. Han har studerat och inte varit hemma på fem år. Men saker har hänt. Disponent Fredner styr det lilla samhället med järnhand och har hållhakar på alla skall […][...]

Om ett barn dör finns inte mycket att tillägga. Om det dör innan det ens blivit fött är det inte ens säkert att saknaden är definierbar. I Åsa Maria Krafts diktsamling Händerna lägger ner kransen har det ofattbara skett. Efter sju veckor av liv har barnet vänt om. Kvar finns bara dessa veckors uppbyggda längtan […][...]

Bilden är självklar för mig. Instinktivt fotar jag de scener i mitt liv som jag vill bevara. Dock blir inte resultatet alltid det jag tänkt mig. Att behärska fototekniken är att vara både en hantverkare och en konstnär. I Camera får jag följa flera mycket kunniga fotografer. De har alla ett mål med sina bilder. […][...]

Vi människor kan inte råda över allt som sker. Visst är det besvärligt ibland att inte ha full kontroll, men det har även fördelar. Har man inte kontroll har man heller inget ansvar. Något jag inte råder över helt är känslorna. De finns där och är grundläggande. Är jag ledsen så är jag. Det kan […][...]