När prosalyrik är som bäst kan texten ibland uttrycka det som man faktiskt känner. Allt det som inte direkt har en definierad början och ett konkret slut. För visst är det ganska sällan som man kan avgränsa det allra svåraste så väl att det faktiskt kan förklaras med rak ordföljd. Åsa Ericsdotter behärskar versmåttet till […][...]

























