I ett prosaklimat där mycket handlar om ”driv” och dramaturgi är det ibland skönt att läsa en roman vars premisser är helt andra. Inte för att Helena Österlunds första roman saknar händelser, men för att det är en text som vänder sig bort och struntar i att flirta med läsarna. Kari 1983 är en tjurig […][...]

Sommaren är här och vi har redan startat veckan med lite vägledning för läraryrket i Sofias recension av Katja Hvenmark-Nilssons Balanskonster för nya lärare. Tills imorgon har Christina läst Elin Bengtssons debutroman Mellan vinter och himmel. En ungdomsbok som handlar om två tonårsbröder där den ena är döende. Vad Christina tyckte om boken får ni […][...]

Inger Christensens författarskap är kantat av en omisskännlig överenskommelse om kvalitet. Litteraturvärlden beklagar att hon aldrig hann få sitt nobelpris. Hon omskrivs som en av de tidlösa. Som en poet vars ord, utskurna ur rum och samtid, aldrig kommer att sluta blänka. För ett par år sedan skrev jag själv också en recension av romanen […][...]

Förra veckan var delar av dagensbok-redaktionen på den traditionella Debutbaren som numera ordnas varje vår och höst av några av biblioteken i Stockholm. Detta brukar vara en uppskattad kväll där flera av säsongens litterära debutanter läser ur och diskuterar sina böcker. Läs mer i Anna Livs krönika om kvällen. Idag skriver Håkan om Michael Azars […][...]

Vi går tillbaka till historien. Inte till det förflutna, eller alla de händelser som förändrade våra liv, som förändrade våra förfäders liv. Inte till politiken, krigen, nationerna och människorna som levde och föll. Inte dit, åtminstone inte än. Låt oss först gå tillbaka till där många av oss första hörde talas om historien. Till skolan […][...]

Veckan har börjat med lyrik och ännu mer lyrik! Igår recenserade Alice Athena Farrokzhads Vitsvit. En diktsamling om språk och kultur, makt och släktskap. Alice skriver såhär: Vitsvit är också en politisk bok, i den mån att den ställer sig frågan: vad gör kamp och revolution med oss? Hur förändras vi av kampens utgång? Hur […][...]

Bland den skrivande människans alla uppdrag är ett av de viktigaste att synliggöra sin egen makt. Den som skriver är ett subjekt. Hen brukar våld inte bara på sin fysiska omgivning utan också på kroppar, mänskliga viljor och längtan. I den skrivande akten sätts alla de yttre skikten i gungning. Den sociala fernissan av liv […][...]

För oss som bor i Stockholmstrakten är det just nu extremt gynnsamma tider när det gäller litteraturevenemang. Vad sägs om Världsbokdagen imorgon tisdag på Stockholms kulturhus, eller varför inte internationell författarscen med Sofi Oksanen på torsdag? Den som föredrar mindre tillställningar kan i stället bege sig till Slipvillan på ön Långholmen och lyssna på författarna […][...]

Tjuvklyftan är en titel som antyder en berättelse där platsen är det centrala. Redan i bokens namn finns också en tydlig anspelning på hot och en rad fantasier sätts igång. Allra lättast är det att tänka sig denna klyfta rent konkret, som ett mossigt, slemmigt, avfallsluktande gap som slukar allt som kommer i dess väg. […][...]

Vad händer egentligen med en människa som blir arbetslös? Eller, som en mer korrekt ställd fråga: vad händer egentligen med en människa som ÄR arbetslös? I ett Sverige där långtidsarbetslösheten ökar, där många lever fjärran från att ens ha ett arbete som de riskerar att bli av med, är arbetaren som nyligen blivit uppsagd från […][...]