Jag bestämmer mig för att inte börja den här boken med ordet ”jag”. Den inleds alltså med en eftergift, ett utstuderat misslyckande. Ett bekräftande av det uppblåsta jaget snarare än ett avståndstagande från det. Möjligen en kastad handske, att jag utmanar mig själv att utmana mig själv. Svansen biter sig fast. Christer Bobergs senaste bok […][...]

Samhället för 200 år sedan har sina likheter med vår tid. Det slår mig när jag läser Gösta Arvidssons bok om Lars Johan Hierta. Är möjligen Aftonbladets grundare lite bortglömd i vår tid? Det är i så fall orättvist. Adelsmannen Lars Johan Hierta kämpade inte bara för tryck- och pressfrihet, utan också för bättre representation […][...]

Alina Starkov är en föräldralös kartritare i det krigsdrabbade landet Ravkas armé. Hon är egentligen inte någon särskild alls, bara ännu en fattig person med ett förflutet på barnhem och en framtid utan något att se fram emot. Alina målas upp som den medelmåttigaste av medelmåttor, hon sticker inte ut på något sätt över huvud […][...]

Jag blir provocerad varje gång jag hör frasen ”bara vänner”, som i: ”inte ett romantiskt par, bara vänner”. För det nonchalerar värdet av, och styrkan i, en nära vänskap. Som barn av min generation tänker jag på det där avsnittet i Grey’s Anatomy när den benhårda karriärskvinnan Cristina behöver ange en anhörig som nödkontakt när […][...]

Sommaren 1902 är Jack London 26 år gammal. Det låter så ungt i mina öron, men han har hunnit med mycket. Han är bara 14 när han blir ensamförsörjare för en familj på fem, sedan mannen han tror är hans far blivit skadad. Den unge Jack arbetar på fabrik, som tjuvfiskare, säljägare och kolskyfflare. Han […][...]

Niklas Ekstedt är van att befinna sig på jobbet när familjens middagsmat skall lagas och har inte så noga funderat över den skillnad som finns mellan restaurangens kök och köket därhemma. Tills pandemin kom. Som vi alla vet har pandemin varit en tuff tid för alla som arbetar i krog- och restaurangbranschen. Så också för […][...]

Vi går ännu en osäker jul i pandemins tecken till mötes. Vi vet fortfarande inte riktigt i vilken utsträckning vi får vara med våra nära och kära, men böcker är ju alltid en trygg gemenskap att ta till. Oavsett om du tänker ge bort till någon eller om du behöver dem för egen del – […][...]

De är båda från Zanzibar, de två berättarna i romanen By The Sea. De möts igen i Storbritannien i mitten av 1990-talet. Den ena är nyanländ asylsökande i 60-årsåldern och den andra har arbetat många år i London som professor i litteratur. Båda deras öden har formats av handlingar som deras respektive familjemedlemmar ligger bakom. […][...]

Att den som kan vrida huvudet 360 grader måste vara besatt av djävulen vet väl alla som sett filmen Exorcisten, men när exakt var det som den onde satte klorna i berguven? Den som är nyfiken på det kan med fördel plocka upp John Ajvide Lindqvists lilla bok Alternativa fakta om fåglar. I denna ”fälthandbok […][...]

Det är besynnerligt att Katie Fforde, som är en etablerad feelgoodförfattare hemma i Storbritannien med en lång rad titlar bakom sig, inte blivit översatt till svenska förrän nu. Pittoreskt engelskt byliv, gamla prylar, ett par hundar, livsstilsval och kärlekstrubbel är hennes “cup of tea”, vilket som bekant brukar gå hem bland oss anglofiler här hemma. […][...]