Efter två år på New York Times bästsäljarlista har Angie Thomas debutroman The Hate U Give fått konkurrens av hennes andra bok, On the Come Up. Medan jag skriver den här recensionen nås jag också av beskedet att även denna ska bli film i regi av George Tillman. Har du inte både sett och läst […][...]

Jolin Slottes och Pauliina Pesonens poesikonstbok består av svarta streck mot vit botten och vita streck mot svart. En del av strecken formar mjukkurvade bokstäver medan andra streck som är mer skarpa och fina utgör bilder. Det är bilder av händer och bilder av träd, en miljö i svart-grå-vit-skala växer fram. Det ljusa mot det […][...]

38 minusgrader har jag nog faktiskt aldrig upplevt, men nog har jag längtat bort. Bort vart som helst, bort från trista rutiner och folk som inte fattar. Bort från olösliga problem. Lever man i 38 minusgrader är det kanske inte så konstigt att den där längtan får en särskild riktning. Söderut. Söderut längtar Karla, söderut […][...]

Stallet är Lovis andra hem och hon drömmer om att utvecklas mer som ryttare, helst tävla – men det får bara de med egna hästar göra. När Lovis så får veta att det finns en hästgård i släkten kanske drömmen äntligen kan bli sann. Men den en gång beryktade gården Vinga ska säljas då ägaren […][...]

Svaret på frågan ifall Maria Svelands Gråleken är något att läsa låter på ett ungefär ”Ja, den är lättläst och hyfsat spännande. Bra underhållning för stunden, ta med den till stranden i sommar”. Och med det avses inget negativt – för läsning kan handla precis lika mycket om att finna spänning/glädje/skräck/vad-man-nu-föredrar för stunden som att […][...]

Längst ner till vänster på omslaget till Helena von Hofstens Hon hör inte hemma här står det ”roman”, men jag har svårt att sluta tänka på boken som poesi. Visst finns narrativet där, en berättelse och karaktärer som utvecklas – fördjupas och förändras – över sidorna. Men redan första intrycket av boken tycks säga ”poesi”. […][...]

Bostadsområden med sämre rykten finns utanför Stockholm, Göteborg men också utanför storstäderna i Europa, såsom Paris, London eller Bryssel. De kännetecknas av stora höghus med en brokig skara invånare, vars föräldrar eller far- och morföräldrar kommit från andra länder. Det många glömmer bort är att barnen som vuxit upp där är nära vuxenåldern och är […][...]

Jag tar mig an nya ämnen genom att läsa på, något jag blivit kärleksfullt retad för till och från. Vem sjutton inleder sin karriär som löpare genom att teckna prenumeration på ett antal löpartidskrifter liksom? Nåväl, läsning är, om ni frågar mig, ett utmärkt sätt att skaffa sig en första inblick i ett ämne. Sålunda […][...]

Jag slår igen boken, stirrar på den en stund, och tar ett djupt andetag innan jag säger: ”Det där var intensivt”. ”Jag märker det”, svarar min fru. Jag vet inte i vilken utsträckning jag egentligen riktade mig till henne, eller om jag bara behövde få säga något om min upplevelse efter att ha varit uppslukad […][...]

Jag vet inte om det är jag som är dum och slö, men vad trött jag är på etablerade författare som får skriva debattböcker i punktform. Punkter kan för all del vara motiverade. Vägen mot ett visst mål kan med fördel spaltas upp i punkter. Beståndsdelar av en helhet kan anges i punktform. Det är […][...]