Jag såg aldrig filmen Dunderklumpen! som barn, vi gick sällan på bio. Men jag fick boken och den var en av mina tidiga läsupplevelser, en sådan som jag burit med mig. Det har gått 45 år sedan Beppe Wolgers och Per Åhlin skapade Dunderklumpen!. Nu ges boken ut på nytt. Jag läser om och får […][...]

Språket i Sasha Marianna Salzmanns debutroman Utom sig är fantastiskt, i flera bemärkelser. Fantastiskt som i ’väldigt bra’, men också fantastiskt som i ’med egenskaper utöver det vanliga’. Det är ett utforskande språk med meningar som slingrar sig fram, ofta extremt långa, och stycken som spretar iväg åt olika håll. Att kliva in i Salzmanns […][...]

Boken SuomiFinland II. Sista striden är fortsättningen på SuomiFinland I (2016). Den förra boken läste jag med stor behållning. Den var tunn men alert och vass. Jag brukar läsa Jörn Donner med ett visst intresse för det finns ingen annan skrivande kulturpersonlighet med hans erfarenhet, egocentriskhet, bredd och vidd i Finland. Hans erfarenheter och kunskaper […][...]

På samlingen har Mika något viktigt att berätta. -Jag ska få ett syskon, säger Mika. En bäbis. -Vad ska bäbisen heta? frågar Rut. Det blir tyst en stund. Sedan svarar Mika: -Den ska heta Glitterbäbisen! Det är på förskolan som Mika berättar att hen ska få ett syskon. Kompisarna är nyfikna och diskussionen utmynnar i […][...]

Kanske borde jag börja med att säga att det är möjligt att min recension är orättvist hård eftersom jag hade höga förväntningar på boken. Om jag bara hade plockat upp den utan att omslaget basunerade ut ”2019 års stora thriller-hype”, eller utan att ha läst entusiastiska läsarreaktioner på internet, hade min dom kanske varit mildare. […][...]

När jag var i 20-årsåldern fastnade jag av någon anledning för att läsa August Strindbergs utgivna brev. Hans sätt att tilltala folk roade mig, liksom hans barnsliga humor och den aldrig sinande ilskan. Inte minst det sista berörde en aggressionshämmad smålänning som mig väldigt djupt. Vid den här tiden var det till och med någon […][...]

Hur jag lärde mig förstå världen är Hans Roslings biografi som han skrev tillsammans med Fanny Härgestam. De båda visste att det var bråttom om de skulle kunna få den klar innan cancern skulle rycka bort honom alltför tidigt. Till skillnad från hans andra bok, Factfulness, som utgår från siffror och fakta, fokuserar biografin på händelser och möten […][...]

Chigozie Obioma, det litterära stjärnskottet som debuterade 2016 med kritikerhyllade Fiskarmännen, är tillbaka med en ny roman. Med en glödande historia utforskar han livets orättvisa, människans natur och hennes litenhet inför världens nyckfullhet. Handlingen kretsar kring den unge mannen Chinonso som lever ett enkelt men förnöjt liv i Nigeria. Han tar hand om sina höns […][...]

Sommaren 2017, innan #MeToo, var det ovanligt många våldtäkter på svenska festivaler. Eller så blev de bara ovanligt uppmärksammade. Komikern Emma Knyckare blev arg och skrev något på twitter. Hon föreslog en festival där män inte var välkomna. Meningen var aldrig att det faktiskt skulle bli en festival, hon var bara arg på internet. Men […][...]

Som allt annat så verkar det som en bra idé från början. En sjökapten i början av förra seklet snubblar över en ö i söderhavet bebodd av gigantiska tvåbenta salamandrar, som dessutom verkar vara förvånansvärt intelligenta och samarbetsvilliga. Till en början använder han dem bara för att fiska pärlor, men i takt med att hans […][...]