När jag recenserade Lina Arvidssons debutroman Ett hem att dö för så avslutade jag med: ”Arvidssons debut står utmärkt på egna ben, men är också ett löfte om ett fortsatt skrivande som kan bli verkligt bra när hon fortsätter att växa in i sitt författarskap.” Jag älskar att ha rätt. Med Blåmärken återvänder Arvidsson till […][...]

Den som har läst Lena Sjöbergs bilderböcker Under ett rabarberblad och Tänk om…vet att hon har en förmåga att väva samma djur, natur och mänsklig vardag på ett alldeles särskilt musikaliskt sätt. Nu kommer Nattvisa, som även den är skriven på rim och nyansrikt illustrerad med bilder som rymmer såväl naturens gång som stadsliv och […][...]

Höstlovet går mot sitt slut och ingenting är som vanligt i Celias liv. Hon har blivit övergiven av sin bästa vän Lova efter en händelse innan lovet. Lova har istället börjat umgås med de coola tjejerna i klassen och i den kretsen är inte Celia välkommen. Utfrysning och hånfulla kommentarer är nu en del av […][...]

I fjortonåriga Texas ögon är typ allt perfekt med fotbollskillen André. Kanske i synnerhet nackhåret, men i synnerhet inte att han med all sannolikhet är så straight som man kan bli. Texas trånar på håll i klassrummet tills han en dag får idén att närma sig André via ett fejkat Instagramkonto. Han lånar den snygga […][...]

Det är sommar i Småland. En skalbagge, närmare bestämt en tordyvel, flyger in i ögat på en truckförare på perrongen i Alvesta. Han blir därför sen med sin last till expresståget från Malmö, som i sin tur hamnar efter tidtabell några minuter. Tre ungdomar i Ringaryd väntar på att få spela in ljudet av det […][...]

Humlan Hansson är elva år och går i 5C. Hennes bästis Nour går i parallellklassen. Så var det i alla fall tills nyligen. När Humlan kommer tillbaka till skolan efter att ha haft vattkoppor i två veckor har allting vänts till en KATASTROF. För bästa kompisen Nour har börjat vara med hästtjejerna istället. De galopperar […][...]

Det är någon gång för länge sedan i en obestämd stad. Bröderna Sem och Immer är i tioårsåldern och arbetar hårt med att polera nysilver. Deras fostermor har tagit hand om dem enbart som arbetskraft och de får varken leka eller äta sig mätta och om de slarvar får Sem, som är den äldre, stryk […][...]

Victoria var så självklar. Då, på högstadiet. När de var ett kompisgäng som alla skulle söka till gymnasiets estetiska program. Hon behövde aldrig fundera på vem hon var, eller vad andra tyckte om henne. Hon bara var. Nu, när gymnasiet börjat, verkar allt så mycket mindre självklart. Hon går teater-estet, och hon vill ju så […][...]

Flickan längtar så starkt att känslan fyller hela kroppen. Vill så gärna kunna allt som de större barnen kan. Vi vuxna glömmer kanske bort hur våra barn hanterar sina känslor. Vi vädjar till förnuft och ger beröm när barnet ”uppför” sig efter förväntningarna. Även om vi vuxna inte använder ord, uppfattar barn så mycket mer […][...]

”Här kommer en som ska över bron.” Det är den enda baksidestexten till Eva Lindströms bilderbok Bron. Den som ska över är en liten gris i kostym. Eller, ja, i overall kanske. Det är nog mest i ljuset av att han (hon? hen?) också har en liten portfölj som gör att jag tolkar hans enfärgade […][...]