Det lustiga är att En dåres försvarstal nästan kunde varit skriven i år, med skillnaden att den då skulle kallas en våldsam satir av patriarkatet, en dekonstruktion av det manliga tolkningsföreträdet eller liknande. Den skulle t ex passa finfint som en av delarna i Sara Stridsbergs lysande Darling River, Lolita-referenser och allt. (En dåres försvarstal […][...]

Daniel ”Skippy” Juster är 14 år gammal. Han pluggar på en av de äldsta (och enligt vissa mest prestigefulla) katolska privatskolorna i Dublin. Nu faller han plötsligt död ner på lokala kafét och med sina sista krafter och en krossad donut skriver han namnet på flickan han är kär i. Det här är en komedi. […][...]

Vad gäller Ragna Esséns översättning av Bertina Henrichs genombrottsroman Schackspelerskan reagerar jag på titeln. Den är visserligen densamma på franska (La Joueuse d’échecs), som i den svenska översättningen. Men medan författaren använder det franska språket som ju skiljer manliga och kvinnliga schackspelare åt, väljer den svenska översättaren att översätta titeln till en benämning som inte […][...]

Orhan Pamuk tilldelades nobelpriset med motiveringen att han ”på spaning efter sin hemstads melankoliska själ har funnit nya sinnebilder för kulturernas strid och sammanflätning” Mer konkret lär hans skicklighet ligga i att copypasta ihop romaner av tjuvgods hämtat från både turkiska, europeiska och mellanösternska traditioner. Säkert har det också engagerat omvärlden att Pamuk som en […][...]

I morgon presenterar dagensbok.com förra decenniets tio bästa böcker. Det har varit svårt, nästan omöjligt att välja ut dem. Detta decennium blir enklare, en kandidat är redan glasklar: Darling River. Den redan så prisade Stridsberg har skrivit sin absolut bästa bok hittills. Jag riktigt längtar tills den dagen hon blir invald i Svenska Akademin. Darling […][...]

Problemet med fiktion är att den är en lögn. Problemet med verkligheten är att den inte är fiktion. Problemet med lögnen är att den är verklig. Redan titeln drar in oss i den där underliga världen mellan fakta och fiktion. En rysk roman är varken rysk eller roman, åtminstone inte fullt ut, utan en självbiografisk […][...]

Det är när jag kör bil som jag äntligen kan ta till mig Fanny Price. I trafiken kan jag känna mig som den sista moraliska människan, med relativt nytaget körkort och en naiv föreställning om att trafikregler, säkerhet, miljötänkande och vanligt folkvett faktiskt betyder något. Överfört på det tidiga 1800-talets sociala regler är det Fanny […][...]

Ett citat ur Vladimir Nabokovs bok Tala minne, inleder romanen Kaltenburg: ”En småfågel bara, inget särskilt namn.” Det är talande för romanens innehåll: i förhållande till sin store läromästare, den världsberömda zoologen Ludwig Kaltenburg, är bokens huvudperson, ornitologen Hermann Funk, just bara en oansenlig småfågel i skuggan av en örn. Och då fåglar är det […][...]

Jag tänker mig att trista läsupplevelser ibland kan sammanfattas med att verket misslyckas med vad det försöker vara. Att det satsar på en sak men inte når dit. Att det utger sig för att vara något men inte lever upp till det, att det vill men saknar kapaciteten. Ett slags löfte verkar utlovas via antingen […][...]

Strangely, I became more bookish And my home and study meant more to me As I considered the circumstances of my death – Iggy Pop Eftersom det kom upp i tråden om musikers litteraturpreferenser började jag fundera lite om det här med vad som händer när pop- och rockmusiker börjar inspireras av något de läst. […][...]