Att försöka påverka mäns beteende genom att förvägra dem sex, det är ett litterärt tema med antika anor. I Aristofanes komedi Lysistrate lyckades kvinnorna i Aten och Sparta få männen att sluta fred genom sin ”kärleksstrejk”. I Åsa Hellbergs ungdomsroman Sexstrejken är det tjejerna på en gymnasieskola som utlyser en sexstrejk, men det är inget […][...]

Efter metoo kommer en antologi redigerad av Roxane Gay, författare till bland annat Bad Feminist och Hunger, om våldtäktskultur och övergrepp. Vad som enligt Gay i introduktionen skulle ha blivit en samling texter som cirkulerar kring denna kultur blev i stället en mer personlig antologi. Det är också nödvändigt. De trakasserier som artikelförfattarna hanterar och […][...]

Jag slår igen boken, stirrar på den en stund, och tar ett djupt andetag innan jag säger: ”Det där var intensivt”. ”Jag märker det”, svarar min fru. Jag vet inte i vilken utsträckning jag egentligen riktade mig till henne, eller om jag bara behövde få säga något om min upplevelse efter att ha varit uppslukad […][...]

Per Nilsson har skrivit en mängd böcker vid det här laget, med Hjärtans fröjd som hans kanske mest kända (och vilken bok sedan!). På samma vis som i den romanen är Vill inte, vill lite av ett formexperiment, men kanske inte ett lika lyckat sådant. Nilssons senaste roman handlar om Nora. Om hur hon blev […][...]

När jag öppnade denna bok och började läsa, upptäckte jag efter ett tag, kusligt nog, att det som hände i boken också började inträffa utanför mitt köksfönster i huset mittemot. Hans Gunnarssons roman Nattsida handlar om Per som får röja i sin halvbror Ronnys lägenhet efter att brorsan dött. De har delat ett litteraturintresse och […][...]

If Beale Street could talk, “Om Beale Street kunde tala”, är titeln på en ännu oöversatt roman av James Baldwin. Jo, jag dristar mig till att säga ”ännu ej översatt”, trots att originalet gavs ut första gången 1974. Den relativt korta romanen ligger på flera sätt i tiden. Dels går den förstås på bio just […][...]

#MeToo-rörelsen förra hösten ledde snabbt till flera antologier, men i alla fall de jag läste gjorde mig en liten smula besviken. Jo, de innehöll betydelsefulla vittnesmål, ofta fragmentariska skildringar av övergrepp eller kedjor av övergrepp – men sen då? Var fanns sammanhangen, analysen? Kraven och vägarna framåt? Serieantologin Draw the line tog ytterligare något år […][...]

Tjockt kladd, kletig klibbig blöt trasig ull linda sig runt såren, syr samman den spräckta huden när jag går och skrapar min vantehand mot väggen. Skrovligt rött tegel river sönder ullen. River sönder huden. Rå röd hud. Rått rött huvud…Blodet är svart. Torrt. Bryts i bitar, brister. Lukten av bränt fett täpper till mina näsborrar…Jag […][...]

Katarina Wennstam, Katarina Wennstam. Alltid Katarina Wennstam. Som med sin debutbok Flickan och skulden synliggjorde de unkna värderingar som präglar våldtäktsrättegångar. Som med sina deckare serverat feministiska insikter till personer som annars aldrig nåtts av dem. Som år efter år outröttligt fortsätter att leverera sanningar om mäns våld mot kvinnor, om sexistiska attityder, om dubbelmoral […][...]

En samlingsvolym om #metoo-rörelsen som drog fram över världen senhösten 2017. Om sexuella trakasserier och övergrepp. I inledningen skriver Alexandra Pascalidou om allt detta vi alltid vetat – att vi ska “akta oss för pojkarna”. Detta att alltid skyla över, prata bort och på något vis därmed försvara förövaren och lämna skammen åt den som […][...]