Efter metoo kommer en antologi redigerad av Roxane Gay, författare till bland annat Bad Feminist och Hunger, om våldtäktskultur och övergrepp. Vad som enligt Gay i introduktionen skulle ha blivit en samling texter som cirkulerar kring denna kultur blev i stället en mer personlig antologi. Det är också nödvändigt. De trakasserier som artikelförfattarna hanterar och vill diskutera har allt som oftast redan hänt dem själva, eller människor omkring dem.

Detta är däremot inte en antologi fylld av skildringar av våldtäkt. Beskrivningar av övergreppen används bara när det är nödvändigt, när det för texten och dess poäng framåt. Det finns också texter som poängterar att historien kan få vara ens egen; att man inte har en skyldighet att berätta. Att övergreppets detaljer inte måste vara allmängods, till allmän beskådan för de överdrivet nyfikna. Andra texter talar om vikten att få tala om det, om hur det kan hjälpa andra drabbade.

Det cirkulerar kring att många som blivit utsatta för våldtäkt och sexuella övergrepp ofta hanterar det genom att tänka att det är ”inte så farligt”. Det finns alltid någon som haft det värre, vilken människor runt omkring också gärna tycks vilja påpeka. Men att inte erkänna den smärta som dessa händelser orsaker är just ”farligt”, och hur ska man ens kunna avgöra vad som är illa nog?

Stundtals är ”Inte så farligt” otroligt svår läsning, och kräver små pauser inemellan essäerna, men det den lyckas bäst med, utöver att varje text är otroligt välskriven, är att den får en att tänka. Över hur man reflekterar över sina egna erfarenheter, men också hur andras berättelser förändrar hur vi tänker på dem och hur väl vi förmår förstå andras trauman.

Texterna är skrivna av människor med väldigt olika bakgrund, och det bidrar säkert till kapitlens bredd. Här finns tankar om allt från skam till hemlighållande till vem som blir skyddad efter en våldtäkt och vem som inte blir det, till posttraumatisk stress och till samhälleliga krav. Och det handlar också om hur även små händelser kan få långvariga, och allvarliga, effekter.

Det här är en bok som gör en arg, men det är en ilska som är nödvändig. Det här är historier som behöver höras, och det här är tankar som kan få oss att förstå. Hur det händer, och i vilken utsträckning. Hur den här våldtäktskulturen kan se ut, i stort och smått. Detta är otroligt viktig, och imponerande, läsning. Den som orkar bör läsa. Det handlar om oss alla.