Jag har faktiskt inte sett filmen Precious innan jag läser romanen den bygger på, men jag ser den nästan sekunden efter att jag slagit ihop boken. Inte bara för att den ska vara bra och jag har haft den liggande ett tag, utan framför allt för att jag är så nyfiken på hur i helskotta […][...]

Kokar man ett ägg i fem minuter blir gulan lös och rinnig, kokar man det i nio minuter blir gulan hård och fast, men kokar man det i femton minuter blir gulan hård och grönfärgad. Jag vet ingenting om David Peace frukostvanor, men ser man till hur han skriver deckare är det inte en orimlig […][...]

Hundratusentals sidor med transkriberade samtal mellan tyska krigsfångar avlyssnade i brittisk och amerikansk fångenskap vid olika tidpunkter under andra världskriget. Det är detta Klondike av källmaterial som mer eller mindre av en tillfällighet hamnade i händerna på historikern Sönke Neitzel efter att ha samlat damm i brittiska och amerikanska riksarkiv i över ett halvt sekel. […][...]

Medan jag läser Joyce Carol Oates Foxfire brinner det i förorter och debatteras, för jag vet inte vilken gång i ordningen, om unga, arga män (vilka de nu egentligen är) och utanförskap. Det som slår mig är både likheter och skillnader mellan (media-)verklighet och roman. I romanen är det 1950-tal, och fem tonårstjejer växer upp […][...]

Vad skulle få dig att gå ut och tända eld på grannens bil? Ja, det är en bisarr fråga. Förhoppningsvis får du anstränga dig ganska ordentligt för att grubbla ihop ett sådant scenario. Förhoppningsvis slår du ifrån dig. Men varför? När politiker tävlar med varandra om att fördöma bilbränder och stenkastning i förorter runt om […][...]

Strax utanför det lilla samhället Black Creek i North Carolina hittas en söndagsmorgon en brutalt misshandlad tonårspojke utanför bensinstationen där han jobbat. Nerkörd i halsen och fasttejpad med silvertejp har han munstycket från bensinpumpen, och på hans bröst står ”Suck this, faggot” skrivet i blod. Misshandeln och bensinångorna gör att sjuttonårige Patrick hamnar i koma, […][...]

Barn som skriker. Barn som svälter. Barn med uppsvällda magar och spinkiga lemmar eller barn med automatvapen nästan större än dem själva, med ett drogat vansinne i blicken. Människor på flykt. Och så kvinnorna som protesterar, som kräver ett slut på kriget. Våren 2008 sitter Leymah Gbowee hemma hos dokumentärfilmaren Abigail Disney och ser den […][...]

Det är glesbygd, mörka skogar och en hotande underton av sexuellt våld. En tonårsflicka är försvunnen, kanske våldtagen och mördad, och hemtrakten och vuxenvärlden låter plötsligt ana nya, solkiga sidor. Är den i själva verket så trygg, den där lantidyllen föräldrarna drömde om? Det är sommaren innan sjätte klass och tolvåriga Hanna slits mellan sina […][...]

I hörsalen på plan 3 i Kulturhuset vid Plattan i Stockholm, är det så gott som fullt när jag i sista minuten anländer. Många vill höra Anneli Dufvas samtal med det italienska stjärnskottet Silvia Avallone. Debuten Stål har fått bejublande kritik både i Sverige och på andra håll i Europa. Snart recenseras den här på […][...]

En bok förbjuds. En författare sätts i fängelse. En journalist mördas. Drastiska, fruktansvärda händelser – men samtidigt minst sagt toppen på ett isberg. För hur många tystnar när en fängslas, en mördas? Hundra? Tusen? Hur många tänker sig för en extra gång, slipar ner formuleringarna lite till? Vänjer sig vid självcensuren så mycket att de […][...]