Det finns någon slags lockelse över DDR, den lika paranoida som totalitära statsbildning som jag inte riktigt kommer över. Kanske är det någon form av nostalgisk projicering till en svunnen era, då man inte konstant behövde ta aktiva val, utan kunde luta sig tillbaka till TV1 och TV2 och låta staten bestämma över sin pensionsförvaltning. […][...]

Jag hade aldrig tidigare hört talas om vimmelböcker men så hade jag Judith Drews nya Stockholm Vimmelboken i famnen när jag mötte en tjej som sjunger i samma kör som jag på tunnelbanan. Likt Judith Drews kommer hon från Tyskland och det var när hon utbrast ”åh ein Vimmelbuch” som jag förstod att här finns […][...]

I exakt samma sekund som vi lämnar Gwendolyn och Gideon i del ett i Ädelstens-trilogin tar Safirblå vid. Trots att det var över ett halvår sedan jag läste Rubinröd kommer jag genast in i handlingen och tempot igen. Gwendolyn och Gideon har precis kommit tillbaka till nutidens London efter en tur till 1700-talet där de […][...]

När Judith Schalansky var liten reste hon aldrig någonstans. Hon växte upp i ett Östtyskland där platser som Helsingfors och Eldorado var lika exotiska, och där kartor och gränser mellan länder var starkt politiserade. När sedan hennes eget land plötsligt försvann från kartan och världens alla hörn blev besökbara hade hon redan blivit en sådan […][...]

Polen, 1940. I en slottsträdgård står en ung tysk jude och odlar rosor åt den nazistiske ståthållaren. Han är där frivilligt. Det har varit mycket om Hitler och förintelsen i litteraturen på sistone. En del tycker det får räcka nu. Visst, det hände. Det var fruktansvärt. Men det var ju DÅ, och alla som var […][...]

Berlin, 1940. Samma dag som de glada nyheterna kommer att Frankrike har kapitulerat får paret Quangel det besked alla föräldrar fruktar: deras ende son har fallit i fosterlandets tjänst. Var stolta över hans hjältemod. Heil Hitler. Nu sitter de där i sin tysta lägenhet; de har varit gifta i nästan 30 år och nu visar […][...]

I Gwendolyns släkt finns det en väldigt speciell gen som gör att personen som bär den kan resa i tiden. Det är först efter den första tidresan som man kan spåra genen i personens blod. Vem i släkten som bär på förmågan att resa i tiden är därför uträknat av matematiker och fysiker sen hundratals […][...]

Det börjar med slutet. En ung kvinna som fram tills nyligen uppfattats som en välartad, skötsam, lugn och privat person anmäler sig själv till polisen. Hon har i sin lägenhet skjutit ihjäl en journalist. Varför? Heinrich Bölls roman från 1974 – eller, inte roman, säger han i sitt efterord tio år efter ursprungspubliceringen, ”denna till […][...]

EU:s byråkrati och överstatlighet är ett hot mot demokratin. Har du hört den förut? Eller kanske viktigare: är det sant? Sant är ju att vi överfört mer och mer makt på EU:s minst sagt komplicerade struktur de senaste decennierna. Sant är också att det knappast går att diskutera svensk politik, oavsett sammanhang, utan att få […][...]

”TIM ÄR VÄLDIGT NERVÖS. Han ska flytta till Kattbäcken.” Så inleds Tim och Pico flyttar, skriven av Anke Wagner. Tim är pojken som ska flytta och börja på ny förskola, det är klart att han är nervös. Ännu mer nervös är hans favoritgosedjur Pico. Han vill inte flytta. Han tycker så mycket om Tims rum […][...]