”Konst för konstens egen skull” är en gammal devis som inte stod särskilt högt i kurs på 1960- och 70-talen. Konsten, menade fler och fler, verkar alltid i ett sammanhang, i samhället. Och om den inte ifrågasätter eller till och med försöker omstörta det samhället, så verkar den istället bevarande, passiviserande eller fördummande. Progressivt eller […][...]

Föreställningen baserad på Sara Stridsbergs roman Happy Sally, i regi av Saga Gärde, har dragit söderut och spelas ikväll på Ribersborgs Kallbadhus i Malmö. När jag såg föreställningen en söndagkväll i november förra året på Eriksdalsbadet i Stockholm var det en upplevelse som jag ville minnas varje sekund av. Det gör jag förstås inte, det […][...]

Apropå dagens recension: givetvis är det inget fel alls på nytolkningar, speciellt inte av klassiska berättelser och myter. Berättelser lever bara om de berättas, annars dör de, och om man då tycker att man behöver göra om utanpåverket – varför inte? Det är ju trots allt vad Shakespeare ofta gjorde med sina historier. Exempelvis var […][...]

De senaste åren har jämställdheten på och runt våra teaterscener debatterats i flera olika sammanhang och precis som med litteraturen är fördelningen mellan könen sned, sned, sned. Fler kvinnor än män har intresserat sig för att gå på teater, fler kvinnor har velat spela teater – men på de professionella scenerna dominerar männen stort. De […][...]

Grå novembersöndag och jag trycker in min kropp så nära alla andras kroppar på läktaren av plaststolar vid Eriksdalsbadets bassängkant. Det doftar klor och är alldeles varmt, sådär fuktigt varmt att det klibbar. Flera personer har redan berömt min klänning. Utanför är det mörkt men mörkret försvinner för allt vatten, all oceanvilja, alla drakbarn, skrikfåglar. […][...]

Det berättas att Allan Edwall gick förbi ett dagis tillsammans med en vän. Dagisbarnen skrek ”Eeeeemil” efter honom. ”Fan vad obehagligt”, ska Allan ha sagt. ”Jag vill inte bli ihågkommen som den där elaka pappan”. Men vi har svårt att komma undan Astrid Lindgren-figurerna när vi tänker på Allan Edwall. Emils pappa, Mattis i Bröderna […][...]

Camilla Collett (1813-1895), norsk romanförfattare, kritiker och, som hon brukar kallas, Norges första feminist var nära vän till Henrik Ibsen. I sin bok Nora, Nora: Henrik Ibsens dockhem och Ingmar Bergmans berättar Margareta Wirmark om hur Collett påverkade Ibsen att skriva Ett dockhem. Collett och Ibsen umgicks mycket och diskuterade litteratur och vänskapen varade hela […][...]

William Shakespeare: en man för alla tider handlar inte så mycket om den berömde mannen, dramatikern och skådespelaren som om det samhälle han levde i. Det är en historisk faktabok beskrivande engelsk monarkihistoria och de blåblodigas olika kulturpolitiska strategier. Därtill får vi följa de engelska teatrarnas framväxt, skådepelarnas och dramatikernas arbetsprocesser samt deras juridiska villkor. […][...]

Nu dramatiseras Marjaneh Bakhtiaris hyllade debutroman Kalla det vad fan du vill. Föreställningen har urpremiär på Intiman på Malmö dramatiska teater den 7 september. För dramatisering och regi står Anna Sjövall och i rollerna återfinns Bahareh Razekh Ahmadi, Göran Dyrssen, Sanna Persson Halapi, Alexander Karim, Mattias Linderoth, Cecilia Lindqvist, Ali-Reza Modjallal, Nasrin Pakkho, Clas Göran […][...]

När mina föräldrar var små fanns det inte teve. Det är fullkomligt fascinerande. Mina barn kommer förmodligen ha lika svårt att förstå att jag växte upp med bara två kanaler (för att inte tala om frånvaron av Internet, inte ens jag fattar hur vi klarade oss utan Internet). Och det måste ha varit väldigt spännande […][...]