Början är som något rakt ur Scarface; den koppärrige gangstern och den undersköna kvinnan han alltid trånat efter sitter vid baren när en rival kliver in, ropar något om hämnd för ett tjugo år gammalt mord och öppnar eld. Kulorna viner, folk tar skydd, både gangstern och hans flickvän förvandlas till såll och – nä, […][...]

Innan du läser den här recensionen: gå och leta fram Leonard Cohens ”Hallelujah” i musiksamlingen. (Du har den säkert någonstans; gärna John Cales version, men vilken som helst utom Jöbacks duger nog.) Tillbaka? Bra. Och nu kanske du vill veta vad Cohen har med Lispector att göra, så det får jag försöka förklara. Vi har […][...]

Språket i Budapest rinner som vatten mellan raderna och sidorna; meningarna böjer sig och vindlar förbi interpunktion och kommatering. Allting handlar om bokstäver och ord, om ljud. Om att låta sig intas av ett främmande tungomål. ”Det borde vara förbjudet att håna den som vågar sig på att använda ett främmande språk”, säger romanens huvudperson […][...]

Alberto Manguels Nattens bibliotek är en bok jag hade svårt att läsa snabbt. Den är så full av fakta kring bibliotek, nedslag i bibliotekshistoria – från mesopotamiska bibliotek från början av 2000-talet f. Kr. till dagens virtuella bibliotek – berättelser om böcker, boksamlingar, boksamlare, bibliofiler och författare, att man riskerar att bli alldeles vimmelkantig om […][...]

En stygg flicka följer givetvis inte den traditionella mallen för hur en flicka ska bete sig. Det ligger ett löfte om något normbrytande i själva begreppet. Romanens stygga flicka utför det ena förvandlingstrixet efter det andra, hon har en tendens att försvinna spårlöst för att så småningom dyka upp i en helt ny skepnad. Ricardo, […][...]

En eftermiddag går den unga bisexuella författarinnan Teresa ner till stranden i Mangaratiba utanför Rio de Janeiro för att simma. Hon kommer inte tillbaka. Kvar på stranden ligger hennes kläder; hennes kropp är borta. På kylskåpet hittar Teresas pojkvän, latinläraren, en dikt av Manuel Bandeira. I vågorna på stranden, i vågorna i havet, vill jag […][...]

Gabriel García Márquez är skitstor. Och förstås har han flera lika stora böcker på sitt CV. Översten får inga brev från 1961, dock, är en av de mindre – både vad gäller mängden uppmärksamhet den fått och vad gäller formatet. Det är en liten, drygt 120-sidig berättelse som Bokförlaget Tranan nyutgiver i en stilren och […][...]

Lucas är en ganska vanlig argentinare, om än kanske lite för beläst. Kanske är han inte helt olik Julio Cortázar. Vem Lucas än nu är så händer det förstås saker i hans liv och runtomkring honom, både vardagliga och lite mer extraordinära, och han kan inte låta bli att fundera över dem. Den där Lucas […][...]

Vad härligt att läsa en klassisk hjälteroman. Zorro är väl sen tidigare mest känd i Sverige från en film med Antonio Banderas i huvudrollen och tv-serien som visades på den tiden då Kanal 5 hette TV5 Nordic. Sedan Johnston McCulley skrev romanen The Curse of Capistrano 1919 och skapade Zorro, har figuren ideligen agerat i […][...]

Under många år framhölls Argentina som ett föregångsland, vad gällde att ha en stabil och välskött ekonomi. De nyliberala regeringarnas politik hyllades. Men hyllningarna var grundlösa. Det låg mer politik än sunda ekonomiska bedömningar bakom dem – Argentinas ekonomi hade under många vanskötts. Det blev uppenbart när landet kollapsade i ett ekonomiskt kaos – som […][...]