Sätta kommunen på kartan. Någonstans på 1980-talet, under marknadsliberalismens och New Public Managements smekmånadsdecennium, verkar denna floskel ha makat sig på plats i kommunretoriken, enligt journalisten Christian Daun. Kommun efter kommun skulle skaffa sig en slogan. Bygga sitt varumärke. Hitta sin unika ”selling point”. Fast varför, egentligen? Bryr jag mig som kommuninvånare om ifall just […][...]

Ett kilo socker är en bok som berör. Stunderna i köket med farmor Cyla som alltid bjuder på både mat och efterrätt, alltid trugandes – där är det lätt att hitta igenkänning. Cyla är alltid propert klädd, alltid på språng, pysslandes med maten, kaffet, disken. Hemmet. Och maken, Lejb. Det är oftast hans berättelser som […][...]

Det är lätt att tycka om Vajlett, möjligen lite för lätt. Den nya lärarinnan i den västerbottniska byn är ungefär så mycket utböling det går att vara. Det är tidigt 1950-tal och som ansvarig för barnens utbildning på orten får hon en viss respekt, som dock mer än väl vägs upp av ännu högre dos […][...]

Edward Summanens Queera tider är en slags grundkurs i HBTQIA-kunskap (homo, bi, trans, queer, intersex, asexualitet) och -historia. Den tar upp och förklarar centrala begrepp, berättar om queera personer genom historien, och om kampen för HBTQIA-personers rättighet. Min första tanke, några sidor in i boken är: skulle inte det här vara en ungdomsbok, för åldrarna […][...]

Clarys krig utspelar sig i en svensk bruksort, börjar när andra världskriget bryter ut 1939 och slutar när kriget är över 1945. Men det verkliga kriget pågår mellan Clary och hennes make Bruno. Mellan Clary och ett mansdominerat samhälle där kvinnor ska vara underordnade sin make. För så står det i bibeln. Romanen är en […][...]

Den chilenska nationalblomman copihue är återkommande i Lizette Romero Niknamis debutbok De försvunna. Det är en blomma med röda (eller ibland vita) klockor, hemmahörande i den Valdivianska regnskogen som finns i södra Chile och på gränsen in i Argentina. Att just en slingrande klätterväxt är en av de saker som väver samman den här prosalyriska […][...]

I min läshög just nu finns två helt olika böcker med titeln Sverigevänner, båda utgivna 2019. Den ena, av Jonathan Lundberg, handlar om näthat och högerextremism. Den andra är Arash Sanaris Augustprisnominerade Sverigevänner. Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn, som handlar om två generationer svenskar med rötter i Iran. Det […][...]

Jag minns att morfar kunde titta ut på himlen en solig sommardag och konstatera att ”nu måste bönderna få in höet”. Morfar bodde i hyreslägenhet i tätort och hade jobbat som buss- och lastbilschaufför, men han mindes sin uppväxt i jordbruksbygden utanför Hultsfred. Böndernas förutsättningar framstod i klar dager för honom. Det gjorde de även […][...]

I vårt land finns ett dilemma när det gäller fördelningen av resurser som finns i glesbygden och de resursslukande storstäderna. Många gånger är romaner som behandlar detta tema synnerligen ögonöppnande. Handlingen i Gränsmark cirklar kring en brevbärares vardag. Hon heter Siv och hennes utdelningslinje sträcker sig längs smala skogsvägar där mobiltäckningen ibland är obefintlig. Hon […][...]

Många är vi som skaffat oss nya – eller nygamla – vanor den här sommaren. Hemestrar och svemestrar har inte bara öppnat upp för att upptäcka nya bakrecept och aktiviteter hemmavid, jag har även stött på många som vänt sig mer än vanligt till böckernas värld. För egen del har jag av olika anledningar läst […][...]