Sveriges Nationalatlas är inte en enda bok, utan en hel hoper olika med olika inriktning, från kartor till infrastruktur, klimat och atlaser över vissa delar av landet. Den här delen täcker såväl det svenska språket som de andra språk som talas här i landet. Med ett stort antal författare, främst från institutioner i Umeå och […][...]

Hur recenserar man en ordbok? Förslagsvis genom att jämföra den med andra, och med vad man förväntar sig. När jag fick höra att det skulle komma ut en ordbok som liksom var ett mellanting mellan SAOL och SAOB* så blev jag naturligtvis förväntansfull, för precis det är ju något som behövs: något som är utförligt, […][...]

Min tanke, när jag börjar läsa denna bok, är att det här måste vara ett verk av några som verkligen värnar om böcker. Om boken som format. För sedan Avigsidan dök upp på internet för många år sedan, så finns det här redan mångfaldigat på flera sätt. Det är (oftast) omedvetna språkliga missförstånd och skrivfel […][...]

Ordalaget har gjort sig kända som ett förlag som satsar vitt och brett, allt från barnböcker om lilla kaninen Miffy till kokböcker och antikvitetsböcker, samt stadsguider till Stockholm, vilket antagligen gör att de får pengar nog att satsa på mindre glasklara kort i boklådornas hyllor. Det här är en lustig liten bok med oklar publik. […][...]

Vad är det egentligen vi heter? Förr i tiden hette vi ett namn, och om det krävdes kunde man ju få ett tillnamn, för att skilja sig från någon annan som hette likadant. Eva Brylla har i denna lilla smidiga bok givit oss en enkel genomgång av såväl historien bakom våra efternamn som en jämförelse […][...]

Jag minns en gång i Toulouse, av alla ställen, när jag och min kompis gick och pratade ord. Hon säger (så som jag hörde det) ” Jo, men enligt Saul, så …” och jag förstår plötsligt ingenting. ”Vem fan är Saul?” frågar jag. Hon menade förstås SAOL, Svenska Akademiens OrdLista, men jag hade aldrig hört […][...]

Med publikfriande titlar som ”Etta på Svensktoppen”, ”Och nu ska vi sjunga” (I, II och III, faktiskt), och ”Fröjdefull jul” vill Lars Melin berätta för oss om hur vårt gemensamma språk används i vitt skilda sammanhang. Huvudtanken i boken är att bearbeta idéer om svenskans ”renhet” och ”äkthet”, och konstatera, eller i alla fall diskutera, […][...]

Av någon anledning har jag aldrig läst någon av Mikael Parkvalls böcker. Tack vare att jag hittade Lingvistbloggen fick jag även upp ögonen för denne lingvists alster, och nu blev det dags. Efter de första kapitlen är jag helfrälst. Roligt, bitskt, men ändå vänligt och aningen … tja, liksom suckande. Men efter drygt halva boken […][...]

Få vetenskaper torde vara lika tillämpbara på vårt moderna informationssamhälle som fil.mag. Tage Danielssons Grallimmatik. Struntpratets fysiologi och teknik. Handboken är visserligen något bedagad vad gäller vissa exempel, men en god formlära blir aldrig för gammal och efter regn kommer bevisligen solsken. Förr eller senare och åtminstone under betingelsen att det kommer en dag i […][...]

Språkvården är inte vad den en gång var. Förr i tiden tycks de som sysslade med språkvård ha varit höglärda esteter som satt på sina kammare, smakade på orden och helt sonika bestämde hur det skulle vara. Numera är de ute och lyssnar hur vanliga människor talar och deras svar på vad som är rätt […][...]