Jag minns en gång i Toulouse, av alla ställen, när jag och min kompis gick och pratade ord. Hon säger (så som jag hörde det) ” Jo, men enligt Saul, så …” och jag förstår plötsligt ingenting. ”Vem fan är Saul?” frågar jag. Hon menade förstås SAOL, Svenska Akademiens OrdLista, men jag hade aldrig hört förkortningen tidigare. Denna bok, som när detta skrivs har kommit ut i tretton upplagor, är nog en av de som står i flest hem i det här landet. Många anser den vara norm, och den används flitigt vid olika ordspel, när man behöver fler regler än vad spelets förpackning ger, så kan man ju använda reglen ”Står det inte i SAOL, så gills det inte”.

Denna lilla bok ger en fantastisk överblick över SAOL:s historia. Som tidsdokument är den här en riktig pärla, och läsaren kan få sig alla möjliga spännande ord till livs som man inte visste att svenska språket hade. Du som läser detta kanske känner till orden fyrk, dagakarl, laudaturkarl och brudfrämma, men jag gjorde det inte.

Ett kapitel skiljer sig från de andra: ”Om ordböjning och SAOL Plus” som handlar om den digitala versionen, och digitaliseringen i allmänhet. Det är en redogörelse av fakta som nästan känns som en säljtext ibland, när vi bland annat får reda på att man kan få hjälp med korsord genom SAOL Plus, som säljs i bokhandeln. Jaha, tack, då vet vi det och kan springa och skaffa den. Det kapitlet är också till för tekniknördarna som kan tänkas läsa denna bok, man får veta precis hur orden taggas och liknande detaljer.

Redaktören har gjort ett bra jobb, det känns inte som om särskilt många upprepningar förekommer, och om det någon gång skrivs om något som nämnts tidigare, som noteras det. Det är väl synd att det ska vara en del i ett gott betyg, men så bra som här är det tyvärr sällan nuförtiden.

Författarna ser fram emot SAOL:s fjortonde upplaga, och efter denna bok gör jag det också!