Henrik Berggren, historiker och journalist som bland annat varit ledarskribent på Dagens nyheter, skriver en biografi över Olof Palme, vår mest omdebatterade (men samtidigt hyllade) socialdemokratiske ledare någonsin. Bara här blir det intressant. Boken Underbara dagar framför oss är en tegelsten, och DNs ledare har åtminstone de senaste åren varit blåare än blåast. Kanske är […][...]

”Var blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare jord”, frågade sig Hasseåtage via Monica Zetterlund i Svea Hund 1976. Framåt slutet av 70-talet hade vänstervågen – och optimismen – onekligen om inte sjunkit undan så åtminstone peakat för länge sedan. Peakat, men också i någon mån omvandlats i praktik. För hur skulle man egentligen […][...]

Jag tror att jag passade på att vara barn vid en ganska strategisk tidpunkt. Början av 80-talet framstår vid en jämförelse som ganska pedagogisk och snäll. Dagisfröknarna hade fortfarande ett visst socialt patos, men hade kanske lugnat ner sig lite jämför med Kalle Linds dagisfröknar. Ingen lekte så vitt jag vet tortyroffer och Pinochet, som […][...]

Att skriva historia är ofrånkomligen att reducera händelser och processer till gripbara berättelser. Början, mitt, slut; orsak och verkan. Tiden, händelserna, processerna i sig är förstås ohjälpligt förlorade och går inte att direkt få fatt i. Vi etablerar en massa mer eller mindre ikoniska bilder, men tidsperioder är förstås mycket, mycket mer än så. Så […][...]

”Konst för konstens egen skull” är en gammal devis som inte stod särskilt högt i kurs på 1960- och 70-talen. Konsten, menade fler och fler, verkar alltid i ett sammanhang, i samhället. Och om den inte ifrågasätter eller till och med försöker omstörta det samhället, så verkar den istället bevarande, passiviserande eller fördummande. Progressivt eller […][...]

Rena linjer, bjärta färger, lekfulla mönster. Modeller som ser glada och friska ut. 60-talssotiga ögon och modefotografi ute i verkligheten. Carl Johan De Geer tog bilderna som de flesta av oss fortfarande förknippar med klädmärket Mah-Jong. Modeller var för övrigt Marie-Louise De Geer och Åsa Moberg, tillsammans med andra anställda, familjemedlemmar och bekanta till klädskaparna. […][...]

“Inget årtal i svensk samtidshistoria väcker så starka känslor som 1968″, börjar historikern Kjell Östberg sin bok 1968 – när allting var i rörelse. För traditionellt konservativa representerar 60-talsradikaliseringen inget mindre än en kulturkatastrof. För en mer modern höger är det då “en hundraårig period av enastående ekonomiska framsteg och välfärdsutveckling tog slut”. Liberalen Per […][...]

Jag fattar inte att jag inte hört talas om den här romanen förr. En roman som utspelar sig mitt i smeten, i det radikala, ungdomsupproriska Stockholm i slutet av 1960-talet. En roman där idéer om fri kärlek och sexualitet ofta skaver mot verkligheten, där diskussionen ständigt pågår om USA:s krig i Vietnam, om Maos Kina, […][...]

Seriemördare har blivit ikoner och vardagsmat i deckare, på film och teve. Skickliga profilerare ringar in gärningsmannaprofilen. Välutrustade labb och noggranna tekniker samlar in minsta mikroskopiska spår och kan minutiöst rekonstruera händelser och binda brottslingarna till brotten. Det är spännande, det är coolt – och det har måttligt mycket med hur det går till i […][...]

Kropp, sexualitet och reproduktion tycks alltid ha varit närmast ideologiska slagfält där män och kvinnor, stat, familj och individ tävlat om kontrollen. Människor vill kunna planera sina liv och relationer; samhällen vill av olika anledningar styra deras beteenden och antal. Åtminstone sedan antiken har man använt sig av olika metoder för att avbryta oönskade graviditeter […][...]