Ukraina, sent 2000-tal. En öde sovjetisk motorväg om natten, beströdd med gamla kondomer, fimpar och tomflaskor. Några bussar går nog inte längre, tågen går bara en gång om dan, det blir att lifta. Serhij och hans barndomskamrater är här för att Serhij ska skriva en bok. Om vad? Om anarkismen. Vad nu det är för […][...]

Få romaner är så svåra att komma undan som George Orwells 1984. Referenserna sträcker sig långt utanför den vanliga litterära sfären. Bland mycket annat skyller högerdebattörer Lars Ohly för ”nyspråk”; vänsterdebattörer gör detsamma med Alliansens privatiseringsretorik; egyptiska oppositionella i exil beskriver Hosni Mubaraks styre som ”orwellskt”. Ändå är framtidssamhället i 1984 klart tidsbundet, med en […][...]

Jag kan skriva en europeisk historia, tänker jag, där mamma står i ett litet hörn och ser spännande och vacker ut, inte i mitten med historien runt omkring sig. Det är väl det enda val jag har, det finns ju inte så mycket kvar av brev och dagböcker så att det kan göras annorlunda. Och […][...]

Illegalist verkar vara ett hårt yrke. Till skillnad från den så kallade legala underrättelsetjänstens spioner arbetar illegalisten utan officiell täckmantel från det egna landets ambassader och konsulat. Illegalisten har falskt pass, falsk biografi och falska uppvisade ärenden i mållandet. Men ingen diplomatisk immunitet, vilket innebär en hög risk för långa straff, i vissa fall döden. […][...]

Det är svårt att översätta humor. Omöjligt ibland. Vad som är roligt i en kultur bygger på fenomen och tabun i just den kulturen. Att försöka trassla loss till exempel en rolig historia ur sin rätta miljö och berätta den i en ny kan med andra ord vara vanskligt. Resultatet blir ofta stötande, menlöst eller […][...]

Det första man märker när man tittar på propagandabilder från Sovjetunionen är att alla människor ler. Det andra är att allt är byggt för och av massorna. Ett stort land kräver stora städer, stora maskiner, gigantiska fabriker, och att alla går i takt. Givetvis kunde man göra motstånd. Men även motståndet är ju egentligen ett […][...]

Andrej Platonovs Grundgropen skrevs, och utspelar sig, i Sovjetunionen under åren 1929-30. Det var då Stalin inledde sin första femårsplan och den stora kollektiviseringen av det sovjetiska jordbrukat påbörjades. Platonov själv var delaktig i detta, dels som övertygad socialist, om än inte Stalin-sympatisör, dels som elektroingenjör utsänd för att arbeta med elektrifieringen av landsbygden. Platonov […][...]

Valentina Teresjkova tittar på oss på framsidan av boken, iförd rymddräkt. Snart kommer hon att gå till historien som den första kvinnan i rymden. Året är 1963, och den sovjetiska regimen missar inte chansen att plocka propagandapoäng. Bilden som tas pumpas ut över världen via den sovjetiska statsapparatens nyhetsbyråer i olika länder. I Sverige har […][...]

"Stalins kossor" är vad de deporterade esterna kallade Sibiriens magra getter. Det är också titeln på Sofi Oksanens debutroman. Och kanske en metafor för ett anorektiskt kvinnoideal. Är det här en feministisk roman? Baksidestexten säger så. Men det beror kanske på hur man ser det. I fokus står tre generationer kvinnor: estniska byggmästaren Katariina som […][...]

Det finns mängder av böcker som man önskar aldrig hade behövt skrivas. Elena Filatovas Tjernobyl, dagbok från spökstaden är en av dem. I boken finns reportage och bilder från hennes besök i Tjernobyl och området runtomkring. Det är ett öde område på cirka tio gånger trettio mil. På "betryggande avstånd", cirka 150 mil från Tjernobyl, […][...]