Valentina Teresjkova tittar på oss på framsidan av boken, iförd rymddräkt. Snart kommer hon att gå till historien som den första kvinnan i rymden. Året är 1963, och den sovjetiska regimen missar inte chansen att plocka propagandapoäng. Bilden som tas pumpas ut över världen via den sovjetiska statsapparatens nyhetsbyråer i olika länder. I Sverige har den sovjetiska nyhetsbyrån APN:s bildarkiv återfunnits, och det är från det arkivet den här boken hämtar sina bilder.

Det är idel vackra bilder som talar om det sovjetiska undret: tunga maskiner som visar på landets tekniska styrka, vida vidder som berättar om dess oändliga naturresurser, nya bostadshus och månraketer, tunnelbana och traktorer, kärnkraftverk och gymnaster, dansare och ankungar, högspänningskablar och parader. Allt är stort, rent, nytt, vackert, glatt och mestadels väldigt manligt. Allt andas framtidshopp och tillförsikt.

Allt andas framförallt förljugenhet och potemkinkulisser. Här visar diktaturen upp den bild man själv önskar. Inga sociala problem, ingen underutveckling eller fattigdom, inget förtryck. Allt är väl tillrättalagt och välregisserat.

Propagandamakeri i sitt esse, i snygg utgåva, där de ofta vackra fotona kommer till sin rätt. Någon lite djupare text som analyserade bilderna och regimens propaganda hade dock inte varit helt fel, kanske framförallt för en yngre publik som själva inte minns Sovjetunionen mer än som historia. Nu finns det bara ett par kortare förord av såväl författaren som Hans Blix som egentligen inte säger mycket alls.