Från 60-talet och framåt har alla bra skräckfilmer i grund och botten handlat om tillit. Både att personerna i den upptäcker att de inte kan lita på det samhälle, de människor, de miljöer de trodde var säkra, och att publiken därmed får fråga sig detsamma – men också att publiken måste lita på filmen, vara […][...]

Med en tydlig nick till bröderna Strugatskijs klassiska sci-fi roman Picknick vid vägkanten ger sig dramatikern och regissören Jacob Hirdwall in i den skönlitterära världen. Han målar upp ett apokalypsscenario fyllt av laboratier, nördiga forskare, rika ”preppers” och ett mystiskt svart slem. I centrum av historien står Gregor, en forskare som efter att ha gjort […][...]

Skådespelerskan, författaren och transaktivisten Saga Beckers romandebut Våra tungor smakar våld går i linje med sin titel. Den är skriven på en prosa som hela tiden leker med lyriken, och den innehåller väldigt mycket kroppslighet och sex, och väldigt mycket våld. Att berättarjaget delar namn med författaren antyder det som sedan bekräftas på konvolutets insida: […][...]

Första gången jag var i Italien skrev jag på min Facebookvägg att när jag är död och sitter i himlen hoppas jag det är italienarna som gör maten. För käket jag stoppade i mig i Parma var verkligen himmelskt. Och nu när jag läst Domenico Starnones familjedrama Väsen kan jag då även påstå att de […][...]

Kate Morton skriver berättelser av episka proportioner. Ofta sträcker de sig genom historien och cirkulerar för det mesta kring familjehemligheter. Detsamma gäller för Klockmakarens dotter, där den största skillnaden är antalet perspektiv. Det börjar med Elodie, en arkivarie i London som upptäcker en resväska i en skrubb på kontoret där hon arbetar. Resväskan blir startskottet […][...]

Hund. Jycke. Fähund. Byracka. Hynda. Hundjävel kom hit! Fin vovve. Vovsing. Äsch den bits inte – och vips är två fingrar borta och stelkrampssprutan i skinkan. Good boy. Att vi har fler tilltalsnamn för hundar än några andra djur kommer väl sig av att de är de enda som har så lite integritet att de […][...]

När berättarjaget i boken Vi ses vid världens ände tar på sig vandringskängorna och följer stigarna upp i de schweiziska alperna är det inte adrenalinkickarna hon söker. Hon har lärt sig att tycka om vandrandet i en egen takt och samtidigt har ett stort geologiskt intresse tagit plats i henne. Om hon inte är ute […][...]

En tillbakadragen fjärilsforskare hittas mycket brutalt mördad i sitt hem i Smålands mörka skogar. Kriminalpoliserna Ingrid Nyström och Stina Fors med kollegor blir satta att utreda fallet -ett fall där ingenting, och då menar jag verkligen ingenting, är vad det ser ut att vara. Det här är handlingen i korthet i Kerstin Danielsson och Roman […][...]

Avlivningskliniken Tusenskönan. Smaka på det. ”Avlivning” i stället för självmord eller aktiv dödshjälp, här är vi bortom de förskönande omskrivningarna. I en värld där ständiga framsteg görs för att förlänga människors liv har det slutligen blivit vars och ens rättighet att välja att avsluta sitt liv – kommunalt eller privat, beroende på resurser Ingenting har […][...]

Lukas återkommer till sitt föräldrahem, 10 år efter att han tre dagar innan studenten försvann spårlöst för att tre veckor senast återfinnas svårt skadad. Andra hade inte lika tur. Två andra personer försvann på liknande sätt -skillnaden är att de aldrig återfunnits. Vad hände egentligen Lukas och de andra? Och varför fick Lukas komma tillbaka, […][...]