Ett mystiskt försvinnande, en prestigefylld internatskola, ett hemligt elitsällskap, och ständiga jämförelser med Donna Tarrts Den hemliga historien? Självklart drogs jag till den här boken. Men liksom Den hemliga historien gav mig för höga förväntningar på universitetslivet, så gav den mig även lite för höga förväntningar på Det slutna sällskapet. Charlie Calloway är en vansinnigt […][...]

Jag har sett fram emot Björnkvinnan sedan i våras men när jag börjar läsa är det nästan så att jag räds den. Jag vill inte att den ska ta slut – både för att jag vill stanna i det Karolina Ramqvist skriver och för att jag inte vill läsa det som på något sätt måste […][...]

Det finns författare som givit mig bestående intryck. Inte nödvändigtvis för vad de skrivit, snarare för hur jag blivit bemött av dem i levande livet, på en poesifestival eller en bokmässa. Efter en poesiuppläsning i Nässjö i slutet på 1980-talet blev jag och min vän kvar på bibliotekstrappan vid entrén och ut kom snart poeten […][...]

Fast ska man rösta bör man ju vara inläst på det viktigaste i alla fall. Så att man inte ställer till med så stort elände med sin okunskap. Orden sägs till pigan Brita, som helt nyligen fått en länge efterlängtad trygghet slagen i spillror. Nu stjäl hon ägg som hon sörplar i sig råa i […][...]

En ung kvinna hittas mördad i Vitabergsparken efter en fest. Fallet blir enormt medialt uppmärksammat, men polisen står utan ledtrådar. Samtidigt påbörjas rättegången mot en man som ett halvår tidigare knivskar sin före detta flickvän till döds under tortyrliknade former. Han har erkänt att han dödade henne, men hans advokat är övertygad om att han […][...]

På förlagets bokpresentation står det om bokstaven tillika titeln O att den har ”en både öppen och stängd form”. Det är en beskrivning som stämmer bra in på Judith Kiros debutbok. O innehåller både minimalistiska dikter och kortare prosaavsnitt. På samma gång inbjudande (de olika sorters texterna följer en tydlig struktur och de erbjuder många olika ingångar) och […][...]

Ibland undrar jag varför. Det gör säkert alla då och då. Så kanske någon svarar: ”Varför inte?” Och vips, ersätts den ifrågasättande rösten i mig och säger: ”Ja, varför inte?” I det ögonblicket börjar äventyret. Men den känslan uppstod inte i den första läsningen av Trädet, en bilderbok för små barn. Kaninen Bob går på […][...]

Jag är lite mos morgonen efter att jag läst ut David Yoon debutroman Planeten Frank. Klockan har hunnit bli tre på natten, och jag har gråtit och skrattat och gråtit. Det var ju inte meningen att det skulle bli så sent, men jag bara måste veta hur det skulle gå för Frank och hans familj. […][...]

Kollegan berättade en dag att hon bara åt potatis när hon var barn. Enbart potatis. Det pågick så länge att hennes mamma tog henne till läkaren. Proverna visade normala värden och den unga damen tycktes även i övrigt ha huvudet på skaft. Så potatisätandet fortsatte några år till med läkarens goda minne. I boken Lilla […][...]

Minnen, egna och andras, är det som utgör Nina Bouraouis bok Alla människor har av naturen ett begär att få veta. Minnen från barndomens Algeriet och Frankrike, minnen från ungdomen, moderns minnen från sin barndom. Tillsammans formar de en utvecklingsroman eller kanske en skapelseberättelse. De olika tidsplanen går i varandra och fram träder liv och […][...]