Normala människor handlar om Connell och Marianne. Redan från första början är deras relation komplicerad: Connells mamma jobbar som städerska hemma hos Mariannes familj. Medan Marianne besitter ett ekonomiskt välstånd är det Connell som är den populära på skolan de går på. När de två inleder ett förhållande håller de det hemligt, främst för att […][...]

Havet är en symbol för existensen. Seglatsen över det själva livet och hamnen långt där borta vid horisonten är döden. Stormar, stiltje, stark sjögång och brännande sol, är metaforer för det en människa möter av med- och motgång under sitt liv. Havet är oberäkneligt men också förföriskt lockande. Det är krävande och kraftfullt, farligt men […][...]

Det är en dröm eller en mardröm eller kanske flera. Det är en saga där det lyckliga slutet inte är något lyckligt slut men kanske en början. Det är skönlitteratur men egentligen är det en självbiografi. Jag önskar att jag kunde berätta allt om fabriken. Det kan jag inte längre. Snart minns jag inte längre […][...]

Jaha, såhär faller sig handlingen i kort: Tove är en ung kvinna som uppfunnen av en Taube i hans västkustskaste period, blond och flink som en köttslig Malin på Saltkråkan och alldeles självklart medveten om sitt värde. Hon plockas upp av män, bärs en bit, hoppar över till en annan och bärs vidare. Hon lever […][...]

Naima Chahbouns andra diktsamling kom ut tidigare i år, åtta år efter den Katapultprisbelönade debuten Okunskapens arkeologi. Den nya boken består av sex olika avsnitt tydligt avdelade med var sin rubrik: ”det var en gång”, ”äpplen och päron”, ”ut ur historien”, ”tal”, ”problem” och ”spegel, spegel”. Vart och ett av dessa avsnitt skapar sin egen, konsekventa form […][...]

När jag föddes existerade inte ordet för det jag var. De kallade mig nymf och utgick ifrån att jag skulle bli som min mor och mina mostrar och mina tusen kusiner. Visst är det en fantastisk inledning? Genast kastas vi in i en romanvärld som är allt annat än diskbänksrealistisk, en värld av nymfer och […][...]

Det gör ingenting alls att jag läser den andra boken utan att ha läst den första. Så här är det ju också i det vanliga livet. Att plötsligt befinna sig inkastad i ett sammanhang utan att veta ett dugg om vad som skett dessförinnan torde nog ingå i det som kallas levnadskonst. Frustrerande ibland, javisst. […][...]

Det är en charmig bok barnbokslegendaren Ulf Stark (1944 – 2017) har skrivit. En bok som heter Diktatorn lockar onekligen till nyfikenhet. Allra helst när typografin på omslaget och i bokens rubriker är inspirerade av formspråket i det kyrilliska alfabetet, och huvudpersonen har en militärgrön keps med röd stjärna på, starkt influerad av den kinesiske […][...]

Allt börjar med döden. Zachary får en hjärtinfarkt och lämnar hustrun Lydia och vännerna Christine och Alex i chock. I trettio år har de hållit ihop, genom osäkerhet och utveckling, barnafödelse och karriärval. De har vävts samman tills de nästan inte längre är fyra individer, och mycket mindre två par, utan snarare en enhet. Vad […][...]

Få böcker har varit så efterlängtade så länge som Gileads döttrar – uppföljaren till Tjänarinnans berättelse (A Handmaid’s Tale). Margaret Atwood har varit en produktiv författare och skrivit många uppskattade böcker de senaste decennierna, men först efter mer än trettio år kom uppföljaren till den populära dystopin. Timingen med den omåttligt uppskattade HBO-serien är knappast […][...]