Naima Chahbouns andra diktsamling kom ut tidigare i år, åtta år efter den Katapultprisbelönade debuten Okunskapens arkeologi. Den nya boken består av sex olika avsnitt tydligt avdelade med var sin rubrik: ”det var en gång”, ”äpplen och päron”, ”ut ur historien”, ”tal”, ”problem” och ”spegel, spegel”.

Vart och ett av dessa avsnitt skapar sin egen, konsekventa form på boksidan. Det börjar med det första avsnittets koncisa rader samlade högst upp till vänster på varje sida för att sedan fortsätta med de numrerade dikterna i ”äpplen och päron” och de bredare textmassorna i ”tal” och därefter tvåradingarna i ”problem”, och så vidare. Det ger ett både luftigt och välordnat intryck, som jag tänker bjuder in till läsning. Även om många läsare uppfattar lyrik som ”svårt”, är den här diktsamlingen portionerad i små lagom avsnitt, som för att säga: kom och smaka!

Den finns en lekfullhet och en energi över de olika avsnittens konstanta sökande efter nya former och detsamma gäller hur språket rör sig inom de enskilda dikterna. Den här lekfullheten i uttrycket spiller dock aldrig över utan de bär hela tiden fram ett allvarligt innehåll.

Hjärta? Det rimmar på ärta,

ropade prinsessan och dök

ner bland sängbolstren så

fjädrarna rök. Förresten

är våldtäkt en regel, inte ett

undantag. Och jag som trodde

att kärleken var naturlig, en

mjölktand för en blåtira. Det

här äpplet är fullt av mask,

jag menar skam.

Med bara ett par lätta steg rör sig en och samma korta dikt från det simpla rimmet av ”hjärta” och ”ärta” (som rimmar på ”sm…”) – och pekar mot barndomen och sagans ärtprinsessa – via fjädrar som ryker innan den slår till med ”våldtäkt”, för att sedan lika smidigt svinga oss tillbaka till en ordlek mellan ”mask” och dess anagram ”skam”.

Tack vare uppdelningen i avsnitt i lagom stora portioner och lekfullheten i utformningen blir det aldrig för tungt att ta sig igenom, trots att det är blodigt allvar. Varje avsnitt och varje dikt väcker min nyfikenhet och intresse. Äpplen och päron är en diktsamling som är stiligt utformad med språklig färdighet och känsla som tar sig an de svåra och existentiella frågorna.