DET FINNS FYRA HUS. I huset med röda fönsterluckor får Vitvivan. Gulsippan går i det med det med gröna. Mitt emellan äter vi mat och gör allt annat. Där borta i trädet bor Shäfen. Det är nästan som förskolan men man blir inte hämtad. Allting är roligt här. Det är många barn, kanske tusen tror […][...]

Paradiset hålls, vad jag förstår, för en av Nobelpristagaren Abdulrazak Gurnahs allra bästa romaner. Den beskrivs inte sällan som ett svar på Joseph Conrads koloniala klassiker Mörkrets hjärta, om färden in i den skrämmande, vilda kontinentens inre. Kanske hade jag tyckt bättre om den ifall jag varit mer påläst kring detta? Jag tänker nog generellt […][...]

Det är ett intressant grepp han tagit, den gode David Vikgren, då han utan en enda egen formulering skapat ett poetiskt verk kring mordet på Olof Palme fredagen den 28 februari 1986. Vikgren har enbart utgått från vittnesutsagorna och observationerna folk gjorde på och omkring mordplatsen den aktuella kvällen, och det blir till ett vackert […][...]

Den sista gåvan, av årets Nobelpristagare Abdulrazak Gurnah, börjar med att en man rasar ihop innanför ytterdörren, precis hemkommen från jobbet. Mannen heter Abbas, och fast han fått sin första stroke en kall februaridag i den brittiska stad där han levt en stor del av sitt liv och där han uppfostrat sina vuxna barn, så […][...]

Sig själv närmast är den tredje och sista delen i serien om Mona. Berättelsen börjar våren 1979 i Göteborg. Mona är gravid med sitt andra barn och hon bor tillsammans med Johnny som är rockmusiker och artist. Hon reflekterar över sin egen barndom och hur hon gjorde allt för att få sin kyliga mammas uppmärksamhet. Att […][...]

Det är inte så att det saknas ingångar till att skriva om Kerstin Ekmans roman Löpa varg. Den lilla byn lite längre norrut i Sverige har figurerat tidigare i Ekmans litterära produktion. Både romaner och essäböcker har kunnat ta avstamp i miljöer där skarsnön kan bära idag men brista i morgon. Ulf är pensionerad jägmästare […][...]

Det är i mitten av 1970-talet och Flora och hennes mamma ska tillbringa december i Helmersbruk, en liten bruksort vid havet. De ska bo i en gammal portvaktsstuga som hör till en förfallen herrgård och mamma ska skriva medan Flora gör skolarbete och lite – ja, vad hon vill. Så fort de kommit fram börjar […][...]

Det som gjorde mig nyfiken på att läsa Peter Stjernströms fjärde roman Blodmål var förmodligen löftet om att det skulle finnas logiska samband mellan oroväckande, men till synes orelaterade händelser, alla på Gotland. Utgångsläget är att ett barn dött av ett krampanfall, gammeltorskar dött utanför kusten, och ett orimligt långdraget högtryck ligger över mellersta Östersjön. […][...]

Vad hade hänt om Columbus aldrig kommit tillbaka från ”Nya världen”? Om det istället för Pizarro och Cortés som erövrade Inka- och Aztekväldena varit amerikanerna som gjort resan över Atlanten? Sådana tankar laborerar den franske författaren Laurent Binet med i sin roman Civilisationer. Den är på flera sätt en lek med vår historia, också till […][...]

”I handväskan som – under sju krig – innehöll födelsebevisen för de döda, gömde min mormor undan choklad – från mig. Handväskan öppnades som en skrikande mun.” Ett barn växer upp i det sovjetiska Belarus, i vintrar som flimrande teveapparater, i skolkorridorer som stinker av klorin, med de döda som ständiga skuggestalter i hörnen. Det […][...]