Det är underligt hur mörker och misär ibland kan framstå som det mest utmärkta ämnet för lyriska beskrivningar. Den fiktiva centralafrikanska stad som Konturer av den dag som nalkas utspelar sig i är en hård smältdegel av förtvivlan och girighet, en solhet dammande virvel av postkoloniala effekter. Religionen har blivit hårdvaluta, en handelsvara för folket […][...]

Julia återvänder till föräldrahemmet i en by i Norrland efter, vad man förstår, flera års bortovaro. Hon är obekväm, allt är obekvämt. Hon har helt tagit avstånd från sin uppväxt och sin familj och får brottas med gamla minnen och med föräldrarnas förväntningar på henne. Vi får bakgrunden genom återblickar: flytten till byn när Julia […][...]

När jag recenserade Su Tongs Binu och den stora muren för några veckor sen frågade jag varför man egentligen ska bry sig om att berätta historier – och kanske underförstått, varför man ska bry sig om att läsa historier om livsöden som väl egentligen inte är något man riskerar att hamna i personligen. Och Mahasweta […][...]

Jag är inte så imponerad av upphackade berättelser där historien berättas ur olika personers synvinklar och där kronologin är uppbruten. För att det ska göra något för mig måste arbetet med texten också göra något för handlingen. I Skuld är handlingen uppbruten i flera led. De finns olika personer som för ordet och texten pendlar […][...]

Men jag älskar dig, jag älskar dig du är den vackraste av alla om du tror det eller ej, fastän jag puttar dig ibland så älskar jag dig. Jag hatar dig. Älskling, jag hatar dig. Jag förstår inte att du är äcklig och gör så, jag förstår inte hur du kunde göra så mot mig! […][...]

Liesel Meminger är nio år när hon år 1939 tvingas lämna sin mor för att flytta till en fosterfamilj i det Tyskland där fattigdom och hotfullhet ökar för varje dag. På väg till hemmet dör hennes lillebror och vi förstår att hon inte heller kommer träffa sin mamma igen, stämplad som kommunist är hon på […][...]

Liksom huvudpersonen i första delen av Asli Erdogans roman Den mirakulöse mandarinen, har jag nattetid vandrat runt i ett relativt folktomt Genève, betraktat de stora bankpalatsen och gamla stan med sina fontäner. Men detta var som en del av en uppsluppen tågluff. Kvinnan i Erdogans roman däremot, nattvandrar under helt andra premisser. Hon är invandrare […][...]

I upptakten till den här förtjusande boken faller den gamla damen Elner Shimfissle ner från en stege och förs till sjukhuset. Det kanske inte låter som ett så muntert upplägg men det här är utan tvekan en feel good-bok, precis som Fannie Flaggs tidigare böcker. När Elner vaknar upp på sjukhuset är det alldeles folktomt […][...]

Huvudpersonen i Jonathan Littells mastodontroman De välvilliga heter Maximilian Aue och är en homosexuell SS-officer som hatar sin mor och har haft ett sexuellt förhållande med sin tvillingsyster. Han har en anal fixering som yttrar sig i hans homosexualitet och i drömmar där han bokstavligen vadar genom floder av bajs. Han var som spädbarn allergisk […][...]

En trend just nu: söner som söker kasta ljus över sina fäder. Erik Wijk beskriver sin gåtfulla enstöring till farsa i Allt vi här drömma om. Nils Claesson lär uppdatera den gängse bilden av Slas i Blåbärsmaskinen. Och Carl-Johan Vallgren skildrar – om än inte sin egen far – en son i eftersvallet av en […][...]