Man kan spekulera i hur Gunnar Blå tänkte när han planerade sin roman: ”Om jag lånar stilfigurer och berättargrepp från spion- och agentromanen men ändå gör lite pastisch av det, kastar in några perversioner och dessutom försöker få till samhällsaktuell tematik – ja, då måste det ju bli både spännande och litterärt!” Njae. Tydligen har […][...]

Platsen är Malmö, Luleå och någonstans däremellan. Tiden är halvvuxen, en pendel mellan ren nyfikenhet och panikartad rädsla. Fara vill utspelar sig i gränsen mellan flickrum och andrahandskontrakt. Genren är obestämd, kanske poesi, kanske kortprosa. Pronomet är jag. Jaget benämner sig Elin Ruuth. Jaget påminner mig om den märkliga känslan som infann sig under mina […][...]

Will Truesdale, engelsmannen som knappt satt sin fot i England men är en del av det ännu relativt starka brittiska imperiet, kommer till Hongkong år 1942. Han hinner knappt anlända förrän den förtrollande vackra, men vida beryktade, Trudy Liang sätter klorna i honom. Deras förhållande är passionerat och på gränsen till skandalöst. Och trots att […][...]

Jag har en faiblesse för historier som är koncentrerade. Böcker som utspelar sig under en kort period, på ett och samma ställe, och där den enda utflykten från platsen är den som sker i tanken. Denna kärlek vet jag inte riktigt vad den beror på. Möjligen kan det ha att göra med att jag känner […][...]

”Jentl, du har en mans själ.” Så säger Jentls far till henne när de bakom nogsamt stängda dörrar studerar Toran tillsammans. Flickan har läshuvud, men flickor får inte studera. Flickor ska gifta sig, föda barn och passa upp på familjen. När fadern dör tackar Jentl emellertid nej till alla äktenskapsanbud. Hon säljer sina tillgångar, klipper […][...]

Humor handlar inte om att berätta vitsar. Humor handlar om att vrida på förväntningar. Det blir aldrig tydligare än när överheten ska säga till folk vad de ska tänka. 1970 skickades den unge intellektuelle kinesiske studenten Han Shaogong till den lilla byn Maqiao, där inte så mycket har förändrat sig sen medeltiden och kejsardömet. Men […][...]

När jag får Tre sekunder i min hand blir jag först tveksam. Om ett omslag kan signalera skräplitteratur tar nog det här priset. På framsidan: en explosion, en silhuett och titeln: Tre sekunder. Instinktivt börjar jag söka efter en text som ska meddela att Chuck Norris är med. Och så baksidan: författarparet i ett dunkelt […][...]

Förväntningar. Jag vet inte hur många gånger dessa förväntningarna har förringat en, kanske, helt fantastisk läsupplevelse. De man får av vänner är inte så förödande. Man vet var man har sina vänner och vilka man kan lita på när det kommer till boktips. Nej, det är tyckandet och hyllandet som återfinns precis ovanför eller under […][...]

Sveriges tråkigaste stad. Så presenterades Köping för världen i Rekordmagasinet 1984. Jag promenerar på Stora Gatan i Köping strax innan jul. En snabb sväng in på ortens enda bokhandel och där, precis till höger om entrén finns ett bord. Där har man lagt fram böcker med ortsanknytning, rimligtvis det man vill visa upp för eventuella […][...]

Finns det en skillnad mellan liv och litteratur? Bör litteraturen i så fall sträva efter att likna livet eller är det tvärtom? Finns det en roman om varje människas liv, eller om inte annat i alla fall fragment av det, och är i så fall människors liv ibland lika misslyckade som dåliga romaner och ibland […][...]