Här börjar historien: På en motorväg någonstans i USA:s sydstater på 70-talet voltar en bil ner i diket. Kvinnan i passagerarsätet, gravid med romanens berättare, har tröttnat på sin mans misshandel. Hon kopplar loss hans säkerhetsbälte och rycker tag i ratten, det första helt egna beslut hon någonsin fattat. Nä, vänta, här börjar historien: På […][...]

Känner ni Cecilia Albert? Den supersnygga, supersmarta och superbästa mamman-hustrun-psykoterapeuten någonsin. Alltid lika snäll och sympatisk, alltid förstående och alltid lika mån om att ständigt och jämt se till andras bästa. Eller känner ni Cecilia Albert, hon som springer mil efter mil om nätterna, fort och hårt så att hon får blodsmak i munnen. Hon […][...]

Det här är på många sätt en märklig roman, och i vissa stunder tvivlar jag på att jag alls förstått den. Den har beståndsdelar (många sådana, för det är en ganska tjock bok) som jag inte kan ta till mig, och jag läser ibland igenom långa stycken utan att efteråt kunna säga vad de handlar […][...]

Det finns de som påstår att man ska strunta i att läsa baksidestexter på romaner. Jag tror att det är ett synnerligen befogat påstående, men för mig som ofta läser slutet på boken innan jag nått dit är det en omöjlighet. Er med bättre karaktär råder jag att hoppa över Dockmakarens dotters baksidestext. Boken är […][...]

Sommaren 1999 hette SVT:s sommarlovsprogram Mormors magiska vind. Den utspelade sig på vinden hemma hos någon mormor, och två kusiner och ett spöke bodde där. De kunde resa i tiden med hjälp av en magisk spegel. Sommaren 1999 var sista gången jag verkligen kunde uppskatta sommarlovsprogrammen utan att känna mig barnslig. Det var också första […][...]

Det är tidigt 90-tal. Alice får ett sammanbrott i villan i Äppelviken och innan hon hinner tänka efter har hon packat väskan för att sätta sig på första bästa plan till New York. Bakom sig lämnar hon en fast anställning på Stockholms universitet. I New York funderar Alices dotter Babylonia på livet. Hon är trött […][...]

En del konstnärer måste man ta på större allvar än de vågar eller vill själva för att få ut maximalt. Olle Ljungström och Magnus Hedlund till exempel. Det alltför smarta hos Ljungström och alltför göteborgska hos Hedlund får man omvandla. Lustiga ironier blir till hjärtskärande ensamhet. Hedlunds roman Någon där? har sina göteborgska stunder. Jag […][...]

Colombe är överlycklig. Hon har hittat den perfekta lägenhet för sin familj i Paris. Livet är däremot inte så härligt för henne. Hennes man Stéphane är ofta bortrest i jobbet så hon sköter ensam hemmet och de två tvillingarna. Hon har ett jobb som spökskrivare på ett förlag som hon inte riktigt trivs med. Hon […][...]

Den här romanen ikläder sig många roller och tar upp många ämnen. Å ena sidan är den lite av en nutida thriller med terrorhot som spänningsingrediens. Å andra sidan spänner den över flera generationer, från 1940-talet och framåt och skulle på det sättet kunna kallas ett familjeepos. Klart är att oavsett vilken tidsanda det är […][...]

Per Ole Perssons debutroman Jaco är drygt hundrafemtio sidor, men känns mycket längre. Det är en krävande och omtumlande läsning, bitvis svår och snårig, men samtidigt väldigt direkt och obehagligt aktuell. Språket är köttigt och rått – välkommen till fukten, värmen, trycket mot huvudet. Vi befinner oss på Timor. Året är 2006 och ett inbördeskrig […][...]