Det är Åsa Ericsdotters sjunde bok på drygt tio år och jag tänker att det kanske är nu hon har skrivit boken som inte är riktigt lika bra som de sex föregående. Jag nästan hoppas på att jag inte ska tycka så mycket om den, för då skulle hon vara mänsklig. Men jag öppnar Äktenskapsbrott […][...]

Ser ni pålarna, offerpålarna, där Frank hänger upp döda smådjur, fågelskallar, insekter? De står där i snålblåsten på den lilla skotska ön, som gränsposteringar. Varje dag patrullerar han enligt noggrant upplagda rutiner och ritualer, lika delar överstepräst och gränsvakt, ser till att offren är färska och att allt är som det ska vara. Frank är […][...]

Minns ni tv-serien Fame, åttiotalsserien om ett gäng ungdomar på New York City Highschool of the Performing Arts (Fame, I´m gonna live forever!)? Tänk att man förflyttar handlingen till Folkrepubliken Bulgarien och byter det lite glättiga amerikanska tv-serie formatet till utmärkt prosa. Gör man det så hamnar man i Nikolai Groznis semibiografiska roman Wunderkind. Studenterna […][...]

De flesta är väl bekanta med Stanley Kubricks filmatisering av Anthony Burgess kultroman A Clockwork Orange. Filmen såg jag långt innan jag läste boken, vilket jag alltså precis har gjort. Filmen är en sån där otäcking som kryper under skinnet på en – den dystopiska skildringen, det brutala ultravåldet i skruvad kombination med musik av […][...]

Jag trodde jag hade läst en biografi, men efter att ha läst de sista tio sidorna i boken förstår jag att jag läst en anti-biografi. Jag har bara läst om det som gjorde att biografin inte blev någon biografi. Jag tror det är så man måste förstå En storm kom från Paradiset, boken Johannes Anyuru […][...]

Det är en fröjd att stiga in i Erik Anderssons översättarverkstad, där inga språkliga företeelser är små nog att räknas som obetydliga. Vid Anderssons skrivbord finns tid för eftertanke, och i jakten på den perfekta översättningen vidrör han större frågor om språkets mångsidighet och komplexitet. Med självdistans och en träffande, lågmäld humor ger han inblick […][...]

Att erotisk litteratur betraktas som en trend just nu har väl knappast något missat? I bokhandlarnas skyltfönster dignar högar av Fifty shades of Grey. I bok-tv och bokradio talar man om den – den nya erotiska litteraturen. Inte för att erotiska skildringar på något sätt är nytt, den som har läst en del och är […][...]

Att läsa Nina Hemmingssons Det var jag som kom hem till dig känns lite som att bli brutalt överkörd av ett gäng mopedister just när man är på väg hem till den viktigaste personen, i sin sönderkördhet går man ändå hem till henom, ringer på dörrklockan i ett par timmar innan man inser att hen […][...]

Äntligen stod prästen i predikstolen. Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett Höganäskrus i en svångrem om halsen. Döden kom med ölbil. Det är lite ont om sådana där riktigt klassiska inledningsmeningar i svensk litteratur, de där som sparkar in dörren, stampar in utan att ta av sig storstövlarna och slår sig […][...]

Sofia Rapp Johanssons debut Silverfisken slog igenom med dunder och brak. Den hyllades och ifrågasattes. Hur som helst, det var tydligt att den gjorde ett starkt intryck. Kanske är det därför jag har högt ställda förväntningar på Kyss mej lycklig, då Rapp Johansson för tredje gången öppnar dörren till ett sjujävlanattsvarthelvete. En naken godnattsaga om […][...]